Domen i Högsta förvaltningsdomstolen från den 22 februari gäller en bearbetningskoncession för en gruva vid Vättern.
Den säger att det inte är tillräckligt att bara pröva själva koncessionsområdet, utan man måste väga in hela gruvindustriområdet med dammar och andra anläggningar.
– Den vidare prövningen har även tidigare gjorts, men då har den kommit in betydligt senare i processen, säger bergmästare Åsa Persson.
Läs mer: Kallak hamnar hos regeringen
Norrbotten berörs bland annat genom Jokkmokk ironmines ansökan om bearbetningskoncession i Kallak, som sedan en tid tillbaka ligger på regeringens bord.
Länsstyrelsen har yttrat sig två gånger till Bergsstaten. Första gången avrådde man bearbetningskoncession i ett yttrande där man tog hänsyn till ett större område och fler faktorer. Bergsstaten ville då inte ta något beslut om bearbetningskoncession eftersom man ansåg att yttrandet inte följde praxis och att underlaget var för snävt.
På begäran av regeringen gjorde sedan länsstyrelsen ett nytt yttrande som var koncentrerat till själva gruvhålet och samhällsekonomiska överväganden. Då tillstyrkte man vilket innebar att Bergsstaten beviljade bearbetningskoncession.
– Nu gäller andra förutsättningar, säger Persson.
Kan det bli så att länsstyrelsens första yttrande åter blir aktuellt?
– Det kan jag inte svara på, säger Åsa Persson.
Läs mer: Nytt Kallakyttrande av länsstyrelsen
Den nya situationen innebär att Bergsstaten måste begära in kompletteringar.
– Det gäller inte bara Kallak utan vi har även ett antal andra ärenden i Norrbotten. Det är ett ganska stort jobb och sannolikt kommer det dra ut på tiden, säger Åsa Persson.
LKAB har två ansökningar, en i Gällivare och en i Kiruna. Men eftersom det handlar om redan befintliga gruvor i drift blir det ingen större förändring.
De som berörs mest är i stället Viscaria i Kiruna (Avalon minerals), Eva-fyndigheten i Arvidsjaur (Kopparberg minerals) samt Lavergruvan i Älvsbyn (Boliden).
Läs mer: Besked om Kallak försenas
David Berggård, miljöingenjör vid länsstyrelsen, anser att myndigheten gjorde rätt från början.
– I vår värld är det här inget nytt. Vi har alltid tittat i ett vidare perspektiv i markanvändningsfrågor tidigare. När vi yttrade oss första gången så gjorde vi det i princip enligt det som Högsta förvaltningsdomstolen nu vill ha. Det är väl någon eller några som nu får fundera på om man tänkt rätt, säger Berggård.