Andreas Almqvist var inte helt på rätt spår under skoltiden i Jokkmokk. Han berättar att intresset var måttligt och att han på högstadiet valde bort särskild matte när det blev dags att börja räkna med bokstäver.
– Det lät både trist och konstigt med algebra. Varför bokstäver? Matte består ju av siffror. Jag förstod inte varför så jag bytte till allmän matematik istället. Tänk hur det kan bli, konstaterar han med ett skratt.
För de tankarna kom nämligen på skam när han satte sig i klassrummet på gymnasiet för sin första lektion med läraren Björn Fagerström.
– Han skrev upp Pythagoras sats på tavlan och frågade om vi kunde den. Jag svarade att jag aldrig sett den tidigare. Han visste att jag hade jobbat som snickarlärling där du ju använder dig av samma typ av räkning med hjälp av tumstocken. Det är klart att du kan det här, och när Björn hade förklarat med hjälp av snickartriangeln "3-4-5" så klack det till i mitt huvud och jag satt fast.
Matematik och fysik blev hastigt det rätta spåret för Andreas Almqvist som sedermera sökte vidare till studier i teknisk fysik vid Luleå tekniska universitet, LTU, där han i dag verkar som professor i maskinelement. Ganska långt från Sveriges olympiska kommitté och längdskidlandslaget kan tyckas. Men. SOK fortsätter sin satsning på forskning och utveckling genom att, bland annat, ge stöd åt sex utmärkande idrottsforskare av vilka Andreas Almqvist är en. Målet för honom och de övriga i forskargruppen vid LTU är att ta fram världens snabbaste skida till OS i Peking.
– Egentligen har vi ju och har haft världens snabbaste skida redan nu eftersom vi har OS- och VM-guld. Nu ska vi vetenskapligt svara på frågan varför en skida glider bättre än en annan beroende på mätbara parametrar som väder, bana, snö, uppbyggnad, struktur och vallning samt utformning av pjäxa, stav och kläder plus åkarens kroppsbyggnad och rörelsemönster. Allt som påverkar friktionen mellan skida och snö för att kunna ta fram en optimal skida innefattande spannkurva, belagsmaterial, slipmetod och valla, förklarar Andreas Almqvist.
Tillsammans med landslagens vallateam och SOK så bedriver forskarteamet vid skid- och snölabbet vid LTU redan ett flertal projekt, inriktade på att förstå hur skidutrustningen kan optimeras i förhållande till den aktive. Det är en unik, banbrytande forskning där den mångåriga erfarenheten och kompetensen på området är avgörande för satsningen. Här finns Rikard Larsson, SOK, ansvarig för slip- och testverksamhet i Piteå, Joakim Abrahamsson, verksamhetsledare för elitidrott och tidigare förbundskapten för längdlandslaget, Roland Larsson, professor i maskinelement och Hans-Christer Holmberg, adjungerad professor vid LTU.
– Jag måste även nämna våra doktorander Kalle Kalliorinne, Joakim Sandberg och Gustav Hindér som, liksom de övriga, är otroligt viktiga för utvecklingsprojekten. Vi kan lyfta olympisk prestationsidrott, vilket är spännande och speciellt.
Vad har du själv för idrottsliga meriter?
– Blygsamma. Men jag har ett SM-silver i styrkelyft från 1996 och en 349:e plats i Vasaloppet 2014, fyra år efter jag köpt mitt första skidpar. Jag åkte på 4:48. Jag ledsnade annars på skidåkning redan efter treans skidtävling runt Talvatissjön. Det blev ett långt uppehåll.
Nu är det raka spåret mot OS som gäller.