När Sebastian Hedman anländer till Kvikkjokks livs, som varit utgångspunkt för eftersökandet, är det en lugn och samlad Sebastian som hårt kramar om sin mamma. Utan att säga ett ord till alla de journalister som står och trängs för att få en kommentar från den unga hjäten håller han krampaktigt om sin mamma.
Gudrun Hedman berättar till NSD:s reporter, Maria Ödalen att timmarna då hennes son var borta var som ett kaos av mardrömmar, men nu känner hon bara en enorm lycka.
- Det känns som att bröstet sprängs, det finns inget annat än glädje och tacksamhet.
Det var på väg ner från Prinskullen som 10 åriga Sebastian Hedman hade kommit bort från den sammanhållna gruppen. Gudrun Hedman berättar till NSD att Sebastian hade stannat till vid en myrstig för han har lärt sig att det finns mycket näring i att äta myror, men när han reste sig upp såg han att gruppen var borta. Han försökte komma i kapp sina kamrater men insåg efter ett litet tag att han var vilse. Han blev rädd men fortsatte gå eftersom han var blöt och ville upprätthålla värmen. Senare under kvällen hittade han en liten grotta där han somnade. Han vaknade ett par timmar senare av att han hörde helikopterljud men beslöt sig ändå för att ligga kvar till hans ben hade slutat vara avdomnade. När han hörde att hjälpen var närmre gick han ut ur grottan och ropade på hjälp.
- Han har gjort allting rätt. Han är min hjälte, säger mamma Gudrun Hedman.
Polisen är nöjd med insatsen man gjort. Totalt är det 2 helikoptrar som sökt efter pojken, civila fjällräddare, två hundpatruller från Kiruna och två från Luleå, lokalbefolkning och militären från såväl F21 och I19.
Det var hundförare från F21 som tidigare i förmiddags hörde pojkens ljusa stämma kalla på hjälp.
Sebastian Hedman är trots omständigheterna i gott skick.