Debatten kring Roland Bomans, Framtid i Jokkmokk, motion beskrivs som saklig och stillsam, långtifrån de höga tongångar som Jokkmokksborna är vana vid när gruvan kommer på tal.
Motionen handlar om kommunens förhållande till minerallag och gruvbrytning. Boman föreslår en miljöavgift på 15 procent av värdet av den uttagna mineralen, som betalas av gruvägaren, där tio procent ska gå tillbaka till den berörda kommunen, tre procent till att utveckla de näringar som direkt berörs av markutnyttjandet och två procent till markägarna. Staten? Noll procent, enligt Boman. Eftersom staten får pengar via bolagsskatter, fastighetsskatter och så vidare.
En kommun ska också få en viss grundpott vid en gruvetablering, till infrastruktur och bostäder.
– Det här var sådana krav som man ställde till riksdag och regering i slutet av 50-talet i samband med vattenkraftsutbyggnaden, men inte fick något gehör för. Vi står inför något liknande igen, med gruvorna, säger Roland Boman.
I fullmäktige fick han dock gehör för sitt förslag. Men socialdemokraterna ville inte ställa upp på de siffror och procentsatser som Boman filat på. Men (S) och (Fij) klubbade igenom motionen, miljöpartiet och vänsterpartiet reserverade sig mot beslutet.
Efter beslutet heter det att intentionen i motionen ska användas som underlag i kommunens framtida arbete med gruvan.
– Nu finns det ett beslut om hur vi ska förhålla oss till framtida gruvnäringen. Vi är nog den första kommunen i Sverige som i ett fullmäktigeprotokoll har tagit ett sådant här. Trist bara att vi inte var eniga, trots att vi var så nära, säger Boman.