Det är starka känslor som Klas Eriksson, känd som en av karaktärerna i humorserien "Leif och Billy", förmedlar i Sommar i P1.
Han berättar om hur de tilldelats ett rum i en ände av en korridor på förlossningen, för att de ska slippa höra skriken från levande bebisar i andra salar.
En stund tidigare har de fått ett nattsvart besked, efter att de kommit fram till Södersjukhuset.
Dotterns hjärta har slutat slå. Klas Eriksson återger stunden på ett hjärtskärande sätt:
"Det måste finnas något ni kan göra, säger jag? Ingen svarar. Det är tyst i rummet. Jag förstår inte. Det här är ju vår dotter. Hon levde nyss. Nu säger de att hon inte gör det längre. Det får inte hända. Det kan inte vara sant, mumlar Julia".
Förlossningen tar 14 timmar.
"Det är ögonblicket jag drömt om mest under hela graviditeten. Att få höra hennes skrik. Vår dotters första andetag. Men det är förstås helt tyst".
Klas Eriksson berättar med ofattbart stadig röst att det tar en lång stund innan han vågar titta på sin dotter. Efter tre timmar tar han henne i famnen. Senare ligger Klas och Julia tillsammans i sjukhussängen och vilar, när en solstråle bryter igenom molnen och letar sig rakt in i rummet.
I sommarpratet berättar han:
"Det är nästan omöjligt. Det är en solstråle som når bara oss (...). Min hjärna, som sprungit som en skenande häst, blir helt plötsligt stilla. Bröstet, som spände av sorg, öppnar sig. Jag kan andas för första gången på flera dagar. Det är som att sorgen för en stund får vila i något mycket större (...). Julia kisar in i guldskenet. Det är Elsa, viskar hon. Vi gråter tillsammans. Vi bär sorgen tillsammans. Vi båda förstår. Vi måste släppa taget. Hon är inte kvar i kroppen längre. Elsa har gått vidare".
Klas Eriksson beskriver sedan hur de lämnar sjukhuset med en gipsavgjutning av Elsas små händer.
Det hände i april 2023. Mindre än ett år senare, i mars 2024, blev Klas och Julia föräldrar till sonen Nils, något han bland annat berättat om på sitt Instagramkonto:
”Att få höra ditt skrik under förlossningen är det mest förlösande jag varit med om. (...) Jag är så tacksam över att vi vågade igen och att vi äntligen fick träffa dig. Sorgen efter storasyster Elsa som vi förlorade förra året lever kvar med oss varje dag och ett nytt barn kommer aldrig ersätta ett annat”.