– Vi anmodades av regeringen att lämna in ett kompletterande yttrande och det yttrandet skulle beröra samhällsekonomiska konsekvenser och begränsas till koncessionsområdet. I det området finns bara ett riksintresse och det är mineral. Därmed fanns inget annat beslut att ta om man ska följa miljöbalken, säger Johan Antti.
Han dementerar att länsstyrelsens ledning kört över sina tjänstemän.
– Det är inte alls på det sättet. För det första var det ont om tid och då tog vi det i staben. För det andra hade resultatet inte blivit annorlunda om tjänstemännen varit med.
Antti menar att den samhällsekonomiska analysen är relevant.
– Som sagt, tiden var knapp, och då tog vi det som var tillgängligt. Det var LTU:s och Rambölls rapporter. Där har man inte tittat på exempelvis eventuella negativa konsekvenser men det betonar vi också i yttrandet.
När det gäller att länsstyrelsen vill att Jokkmokk iron mines ska utreda effekterna för renskötseln ytterligare håller Antti med om att
det borde varit gjort redan.
– Så är det. Men dialogen mellan bolaget och samebyarna har varit för grund. Det här måste göras bättre.
Anledningen till att Kallak södra nämns är för att länsstyrelsen anser att det hör till bilden.
– Vi kan inte blunda för att det finns en systerfyndighet.
Är det vanligt att ni bara yttrar er om ett område för ett gruvhål?
– Nej, det är det inte. Vad vi ser är en förskjutning i tolkningen av minerallagen och miljöbalken. Det pågår nu en utredning om hur vid eller snäv man ska vara när det kommer an på bearbetningskoncession. Vi välkomnar det. Det är komplexa ärenden.