– Den påverkar naturen på ett negativt sätt eftersom det inte finns några arter i Sverige som är kopplade till contortan. Många arter överlever inte i en contortaskog, säger Jörgen Naalisvaara, miljömålsamordnare vid länsstyrelsen.
Exempelvis fågelfaunan påverkas. En contortaskog är tätare och släpper inte igenom lika mycket ljus som våra tallskogar.
– Det innebär att även viktiga växter och djur som lever på marken får svårt att klara sig. Vissa svampar exempelvis, säger Naalisvaara.
Den snabbväxande tallen, som ursprungligen kommer från Nordamerika, har även visat sig passa dåligt för klimatet i norr. Snön fastnar och träden knäcks av tyngden och vinden. Den kan kväva växtligheten på marken och försvårar för renskötseln. Inte heller virket håller någon högre klass.
I länsstyrelsens bevarandeplan Natura 2000 tar man hotet med spridningen till Muddus på allvar. "Det skulle få mycket negativa effekter", skriver myndigheten.
Från början trodde man att contortatallen inte kunde självföryngra sig. Det stämde inte alls. Nu finns den i Muddus utkanter och det är bara är en tidsfråga innan den invaderat nationalparken.
– Om den sprider sig in i parken måste vi sannolikt göra åtgärder. Men det är ju inget snabbt förlopp, säger Jörgen Naalisvaara.
Av Norrbottens nationalparker är det endast Muddus som contortatallen är nära. Klimatet begränsar spridningen, även om det finns enstaka exempel där den självföryngrat på fjället. Men det allt varmare klimatet kan påverka utvecklingen.
Contortan började planteras ut i stor skala i norra Sverige på 1970-talet. Sedan sjönk populariteten drastiskt på 1990-talet, för att efter millennieskiftet åter öka trots den högproducerande tallens skamfilade rykte.
– Det beror på att tillväxten är så pass bra, cirka 40 procent högre än den svenska tallen. Den är tålig för älgbete och törskatesvamp och klarar sig i allmänhet bättre i ungdomen. Om man undviker den västligaste och högst belägna skogsmarken så är det relativt riskfritt även för äldre skog. Dessutom använder man ofta sådd vilket gör att rotsystemen blir bättre och trädet därmed mer stabilt. Slutligen så vet vi mycket mer i dag om vilket ursprung odlingsmaterialet ska ha, säger Claes Fries, skogsskötselspecialist vid skogsstyrelsen i Umeå.