Jag är en person som gillar att göra många roliga saker samtidigt. Idag arbetar jag i min pappa Thomas företag. När han tar pension är målet att driva familjeföretaget vidare. Jag känner mig som företagare och är inte intresserad av att engagera mig politiskt men arbetar gärna för bygdens bästa. Jag är med i flera föreningar och behöver inte nödvändigtvis sitta i styrelser och bestämma utan hjälper gärna till ideellt med olika aktiviteter.När byaföreningen arrangerar Haradsdagen, Nationaldagen och höstmarknaden kommer det ofta mycket folk. Om alla är glada och nöjda känns det som ett kvitto på att vi lyckats och får uppskattning för vårt ideella arbete.
Jag är också ordförande i Haradsrevyn som tränar för fullt innan premiären.Jag står själv inte på scenen utan är med i bakgrunden och sköter ljudet och ljuset, bygger scenen och beställer grejer. Hela produktionen brukar jag få axla för att det ska funka.Det tycker jag är jättekul. Det känns nästan som en chefsfunktion och jag trivs med det. Efter att ha bott i Boden och även jobbat ett år i Australien trivs jag bäst på landet. Här är det lite glesare med folk och mer frihet. I Harads har jag mitt jobb, vänner och familj. Jag har nära till affären, trots glesbygd. Den ligger 30 meter från mitt hem där jag bor med min sambo Amanda och vår son Vilmer som är 10 månader.
Jag jagar inte älg men det gör min sambo. Så det kommer bli lite kul att se hur vi ska göra i höst när vi ska lösa barnpassningen. Min sambo är inte med den här gången i revyn för vi har insett att det inte kommer att gå. Visst finns det fördomar mot oss lantisar. Vi upplevs ibland som en belastning och kostnad. Kanske mest från de större städerna. Men någon måste ju bo härute också. Folk har inte insett att det går att leva ute på landsbygden. Det är mycket billigare och du kan köpa ett hus för en tredjedel av vad det kostar i stan. Det som kan bli bättre är att det skapas fler matställen och bostäder än vad som finns idag. Alla kan inte bo i sta´n utan några kan också bo i Harads.
En dröm hade varit att få en tjänst och vara tjänstledig ett år för att fixa till vår byalokal. Även om lokalbidragen minskat så betyder Edeborg väldigt mycket för bygden. Lokalen är jättefin och mysig och jag vill att den ska finnas kvar även när mitt barn eller barnbarn blir vuxna.