Jag hör ofta att vi håller på att förstöra vår moder jord. Men var lugn, jorden kommer att överleva, om inte krafter i universum har tänkt sig något annat.
Även om medeltemperaturen kommer att öka med tio grader, så nog klarar sig jorden. Tidsmässigt är svårt att säga, men efter ett antal tusen år, så har moder jord anpassat sig till den förändrade temperaturen och skapat en balans i hela det ekologiska systemet, där då nya växter och djurarter möjligt vis har tillkommit och andra försvunnit.

Moderjord har inte bråttom och kommer säkert att snurra på än en lång tid, som den har gjort sedan skapelsen.
Men vad är då problemet? Ja, då får vi gå till oss själva, människan. Kommer vi att överleva denna förändring?
Jag tror att som art kommer vi att finnas kvar. Frågan är bara, var och hur många? Grundläggande är att jorden behöver inte människan, men människan behöver jorden.
Men det är som om många inte har förstått detta förhållande. Moder jord kommer att skapa balans här på jorden, med eller utan människan.

Människan, som påstår sig vara den intelligenta varelsen på jorden, håller på i sin tekniska utveckling att avveckla sig själv. Är det så intelligensen ska användas?
Jag undrar om inte alla de andra djuren, som lever helt efter naturens lagar, är mer "intelligenta" än människan, för de tar då inte död på sig själva. Många djurarters största problem är väl just människan, när vi ser på de arter som är utrotningshotade.
Utveckling är ett uttryck som missbrukas i många sammanhang. Jag tycker att det är fel att prata om utveckling av samhället när vi människor mår sämre och sämre.
Allergier i olika former är snart uppe i 50 procent hos våra barn och ungdomar. Psykisk ohälsa hos samma kategori är snart
i samma nivå.
Dessa och många andra problem har skapats av vår strävan att utveckla vårt tekniska och materiella samhälle, och glömt bort människans inre utveckling.
Vi ska vara försiktiga med att använda ordet "utveckling", som alltid förknippas med något positivt. Ordet "förändring" vore bättre.

Vi är alla ansvariga i denna negativa förändring, och måste därför också ta ansvar att vända kurvan. Men frågan är, var finns den kraft som kan skapa denna förändring?
Någon har sagt att vi människor lär oss inte att simma förrän vattnet stiger över näsan. Börjar vi inte ha kommit dit nu?