Anette Hjerpe och maken Morgan Wester har bott på gården i 25 år, deras två flickor har vuxit upp här.
På fastigheten finns huset från 1929 på 200 kvadratmeter fördelat på tre våningar, gårdshus, ett stort garage, en bastustuga, en pergola och en fin trädgård.
Tomten angränsar mot älven, läget är på en lugn tvärgata, lantligt men ändå granne med centrum.
– Vi har funderat i några år på att sälja och nu är det dags att göra någonting nytt. Det var inte ett lätt beslut, säger Anette Hjerpe.
För sex år sedan drabbades Anette av en stroke och hon tror att det faktum att sjukvården fanns, och finns, i Kalix troligen räddade hennes liv. Sjukdomen, som senare ledde till en hjärtoperation, har en del i beslutet att sälja hemmet.
– Jag har inte alls samma ork och kapacitet efter stroken. Huset är stort och gården är stor med en trädgård som kräver en del. Det är också en del i varför vi, som bor här på två sedan flickorna flyttat hemifrån, vill se oss om efter ett mindre hem och en mindre tomt att sköta om, säger Anette Hjerpe.
Hon är tacksam över att hon inte skadades mer av stroken. Men, den förändrade ändå livet.
– Jag jobbar heltid som förskollärare men orkar inte längre så mycket efter jobbet, jag måste vila. Jag har en hjärntrötthet att ta hänsyn till. Jag har tyvärr provat att pusha mig själv för hårt och vet att det för med sig att jag tar helt slut, säger hon.
Anette säger att det handlar om att hitta sina egna strategier.
– Jag har efter alla dessa år lärt mig att jag måste spara på min energi. Jag behöver överväga vad jag ska göra och avsätta tid för återhämtning. Det är en stor omställning. Jag var en människa som alltid hade en massa saker på gång vid sidan av det egna företagandet och små barn. Det är en jäkla sorg att det är så här, men jag är ändå tacksam över att jag lever, säger hon.
Makarna har gjort mycket i huset, och med hjälp av svärföräldrarna har de gjort jobbet själva. De har bytt brädfodring och tak, satt in ett snickarbyggt kök, bytt ut dörrar till pardörrar, tagit fram husets trägolv och målat dem.
De har också satt upp innerträtak och pärlspont på väggarna, installerat en gammal kakelugn och fixat nya ytskikt i rummen flera gånger om. Garaget har byggts ut och en bastu har tagit plats vid älven. Direktelen har ersatts med jordvärme, vilket skapat ett energisnålt hem.
– Vi har ägnat oss åt byggnadsvård, vi har bevarat husets sekelskiftescharm och tänkt på detaljerna, säger Anette.
Hon har alltid varit intresserad av inredning.
– Jag kunde redan som barn be pappa ta mig till loppisar, jag minns särskilt en fin loppis i Råneå. Jag tycker mycket om det gamla, genuina. Nyproducerade möbler kan visst vara vackra, men det blir mer känsla och liv i ett hem om du också för in gamla saker. Och, jag älskar porslin och att kunna duka vackert till vardag och fest. Falukorven känns lite roligare vid ett fint dukat bord, säger hon.
Ett av de senare fynden är tolv tallrikar i välkända serien Gröna Anna som hon fyndade för 300 kronor på Tradera.
Tips till den som flyttar in i sitt första hus eller i ett hus som ska renoveras?
– Låt arbetet få ta tid, och bo gärna in dig innan du förändrar. Gör ett rum i taget så att inte hela huset är i oordning samtidigt. Köket tog flera år för oss och det gjorde att vi hann tänka om och göra en större öppning in till matsalen. Riv inte ut för fort, det kan finnas saker som du faktiskt vill bevara om du bara ger dig själv mer tid att tänka.
Makarna planerar för ett nytt hus och nya projekt. Vilket, och var i Kalix, är inte klart.
Vad är viktigt i det valet?
– Jag går på känslan, jag känner när huset är rätt. Läget är viktigt, allt annat kan du ändra på, säger hon.
Hon säger att hon gärna ringer på, hör sig för om fastigheten är till salu och lämnar sina kontaktuppgifter när hon ser något intressant.
– Fastigheten kanske inte är till salu just då, men om och när det sker vet de ju om mitt intresse, säger hon.
Idéer för det nya hemmet?
– Jag skulle vilja prova att måla mer med linoljefärg och ska låta alla projekt ta mer tid. Det finns alltid saker att göra i ett hus. Den här gången kommer vi att ta hjälp av hantverkare, även om vi säkert kommer att vara delaktiga i arbetet själva också, säger Anette Hjerpe.