"Det är hemskt att bli gammal här" - Tore Svensson lämnade västkusten för att ta hand om mamma

Tore Svensson har ställts inför valet; eget familjeliv årets alla dagar eller att ta hand om sin mamma hennes sista tid i livet.
Han valde att splittra sitt liv, bekosta dubbla boenden och att pendla mellan Kalix och Marstrand.
- Jag blir både ledsen och förbannad över att det ska behöva vara så här, men jag kan inte lämna mamma här ensam, säger Tore Svensson.
Nu lever han ett varannan-vecka-liv, en vecka i Kalix och en vecka tillsammans med familjen.
Detta trots att mamman, snart 99-åriga Gunhild Svensson, bor på äldreboendet Näsbygården där det finns personal dygnets alla timmar.
- 95 procent av tiden ligger hon i sin säng, annars sitter hon på sitt rum i en fåtölj alldeles ensam. På äldreboendet har hon inget människovärde, ingen bryr sig om mamma där, säger Tore Svensson som poängterar att det praktiska - mat, medicin och hygien - tycks fungera men att känslan för människorna saknas.
Tore Svensson har reagerat mot den inskränkta friheten.
- När hon ligger i sängen sätter de upp staket runt och när hon sitter i fåtöljen är hon fast där med. Det är för att hon inte ska ramla, men nog vore det bättre om man såg till henne istället, men jag begriper att det aldrig kommer att hända.
Som många äldre är mamman ingen som opponerar sig.
- Jag är så besviken på hennes omvårdnad, säger Tore Svensson, som beskriver boendet som "en indoktrinerad håla".
- Min erfarenhet är att det är hemskt att bli gammal här. Min mamma är en gammal bondmora, hon är van att vara ute, när jag är i Kalix tar jag ut henne varje dag så att hon får ljus på sig.

Han får tårar i ögonen när han berättar om hur han oanmäld kommit till boendet och hittat mamman i pyjamasen.
Nedbäddad i sin säng klockan fyra på eftermiddagen.
- Hur primitivt får det vara?! När jag är hemma tänker jag bara på hur hon har det. När jag är här tänker jag på familjen, säger Tore Svensson.
Beslutet att delvis flytta till Kalix kom efter en speciell händelse som inträffade i början av juni år 2009.
- Min mor hade blivit slagen. Hon hade blåmärken överallt och rivmärken. Det var så hemskt. Jag polisanmälde händelsen omedelbart och det fanns en kvinna som vittne.

Efter några månader lade polisen ner fallet med motiveringen "brott kan inte styrkas" (se separat artikel).
Livet med en dement mamma, sorgen att se henne gå mot livets slut, att vara missnöjd med omvårdnaden och att leva i kappsäck tär på krafterna och humöret.
En dag fick Tore Svensson nog.
- Jag var uppriven och pratade med chefen på boendet. Jag sade någonting i stil med "nu vrider jag halsen av de där vårdbiträdena", jag kunde inte hålla mig.
Tore Svensson polisanmäldes, brottsrubriceringen var olaga hot, han friades.

Sedan dess är stämningen mellan honom och personalen ansträngd.
- De hälsar knappt och jag går bara dit och hämtar mamma. Jag känner mig otrygg att lämna henne när jag går, säger Tore Svensson som anser att det hela är en ledningsfråga.
- Det här handlar inte om bristande resurser, det är äldrevården som inte fungerar. Även om de skulle vara tio till i personalen skulle det inte vara någon skillnad, det är attityden det är fel på.
- Jag är frustrerad över det bristande engagemanget i de gamla, de blir övergivna och jag känner mig maktlös.

"Det är hemskt att bli gammal här" - Tore Svensson lämnade västkusten för att ta hand om mamma

Iklädd pyjamas klockan fyra på eftermiddagen.Så hittade Tore Svensson sin mamma, på äldreboendet.- Där har hon inget människovärde, säger Tore Svensson som flyttade till Kalix för att ta hand om henne.