Ulf Lidman har bott i många olika kulturer.
– Jag var 18 år när jag via en amerikansk organisation fick åka som volontär till södra Libanon. Det var krig, bomberna föll och jag såg elände och misär som jag aldrig sett förut. Det var ett elddop in i arbetet med människor i kris, säger Ulf Lidman som kom att stanna i Mellanöstern för att arbeta i Egypten i ett projekt för barn och i Etiopien när aidskrisen börjat härja i Afrika.
– Jag fick på nära håll se kris och krishantering i olika kulturer och hur fel det kan bli när västerlänningar går in med sina värderingar hos människor som har helt andra värderingar.
Ulf Lidman begav sig så småningom till Los Angeles, USA och där utbildade han sig i tvärkulturell krishantering och han arbetade i en organisation för aidssjuka.
– Los Angeles är en multikulturell stad, hela världen finns representerad där.
Med studier även i livsåskådning och teologi återvände han, efter sammanlagt 20 år utomlands, till Sverige där han blev prästvigd och han kom att arbeta som präst i Stockholm i fem år.
– Jag kände sedan att kyrkan var ett för smalt sammanhang för mig, säger Ulf Lidman.
Färden gick mot London och studier i konflikthantering och krishantering och senare till Spanien, där han drivit ett behandlingshem.
De senaste tio åren har han föreläst i hela den människohjälpande sektorn.
– Var vi än är, möter vi människor från olika kulturer och jag är imponerad av hur mindre kommuner öppnat upp för ensamkommande flyktingbarn och med stor vilja och mycket hjärta går in för att göra detta så bra som möjligt, säger Ulf Lidman som tillägger ”en förutsättning för att lyckas i det tvärkulturella arbetet är att du känner din egen kultur och dina egna värderingar”.
– Ju mer jag känner mig själv, desto mer generös kan jag vara mot andra. Det största misstaget vi gör, är att generalisera och prata om människor som ”dom”.
”Vi och dom” – främlingsfientligheten växer.
– Så är det över hela Europa och även i USA, säger Ulf Lidman som anser att det handlar om rädslor och att vi människor söker sätt att försvara oss mot det nya.
– Det är ingenting nytt att det finns fattiga människor i Rumänien, tiggare därifrån har funnits i städer i hela Europa under många år, nu syns de även i mindre städer och vi vet inte hur vi ska hantera känslorna kring det. Då får vi höra myten att de är utplacerade av någon maffia, och vips har jag en ursäkt att bara passera dem, säger Ulf Lidman.
Ulf Lidman jämför med andra delar av världen och säger ”ingenstans måste jag så mycket som i Sverige väga mina ord på guldvåg”.
Hur menar du?
– Det är inte möjligt att vara mer för öppenhet och integration än vad jag är och jag tror att de allra, allra flesta anser att det inte behövs någon debatt om att vi ska ta emot människor i nöd, vara öppna och generösa. Ska-frågan är passerad, men hur-frågan är tabu. Jag har föreläst om detta och känner när vi kommer in på hur, att det finns många människor som sitter och analyserar varje stavelse i jakten på något att angripa, säger Ulf Lidman som summerar:
– Hur ska vi välkomna nya människor i Sverige och hur ska vi integrera dem på bästa sätt - det måste bli det mest fantastiska samtalsämnet som finns!