Flykten som inte filmades
Hollywood producerar dyra filmer om människor som flyr krig från länder som de flesta av oss inte ens kan uttala. 17-årige Abbas Husseini har gjort en sådan flykt som många av oss bara hört talas om på bioduken.
I Abbas hårda min finns ett varmt hjärta.<_Bildtext Fotobyline>FOTO: Isabella Pillay</_Bildtext Fotobyline>
Foto: Isabella Pillay
I hans hemland Afghanistan visste han inte ens om att det fanns ett land som hette Sverige.
- Jag hade hört talas om Switzerland men inte Sweden, säger Abbas med ett skratt.
Det var inte konstigt - det var inte hit han var på väg.
Flytten från Afghanistan till Sverige har inte bestått av en enkelvägs flygbiljett med mellanlandning i Riga och Dubai och incheckat bagage.
Ständig flykt
Som femåring lämnade Abbas Afghanistan med sin familj för att bosätta sig i Pakistan. När han var sju började han arbeta i en restaurang för att tjäna ihop pengar till sin familj. Tre år senare tog han sig till Iran.
- När jag var där hörde jag talas om ett land där krig inte fanns, ett land som var bra.
Abbas kommer i kontakt med män som är villiga att hjälpa honom att komma bort från Iran. De vill ha stora summor pengar för bland annat tågbiljetter. En ständig flykt börjar där prioriteringen är att gömma sig, och om det inte lyckas gäller det att försöka smälta in bland människorna.
Abbas smugglas från Iran till Turkiet och vidare till Grekland. Från Grekland hamnar han i Frankrike. Målet är Kanada. Han får höra av en smuggelkontakt att det skulle kosta honom 11 000 euro för en resa med båt som skulle ta en månad.
- Vart skulle jag få tag på sådana pengar? Jag sa hej då till honom!
I stället hamnade han på ett tåg från Tyskland till Danmark.
Pengarna slut
Till sist når han en stad vid namn Malmö och pengarna han tjänat ihop är slut.
- Jag frågade vilket land jag var i. Sverige var svaret.
Fjorton dagar senare befann sig Abbas i staden där älven möter havet - Kalix.
- Jag sa till polisen att jag vill stanna här.
Efter tre månader fick Abbas sitt uppehållstillstånd. Två år har gått för den snart blivande 18-åringen som trivs i sitt nya land.
- Om det skulle göras en film om mitt liv skulle den bli minst tre timmar lång, säger Abbas.
Så jobbar vi med nyheter Läs mer här!