I går var huvudförhandlingen i målet som handlar om att en kvinna anställd i två företag under tio års tid tagit knappt sju miljoner kronor från företagens konton.
Hon är misstänkt för grov trolöshet mot huvudman och grov förskingring och hennes make är misstänkt för häleri alternativt häleriförseelse.
Den alternativa brottsrubriceringen handlar om huruvida maken vetat om vad som skett, eller om han varit ovetandes om stölderna.
Kvinnan var anställd för att sköta kontoret, däribland den löpande bokföringen, i två företag.
Genom vilseledande bokföring har hon under åren 2004 till och med 2013 fört över sammanlagt 6 731 527 kronor från företagens konton till sitt eget konto.
Det var vid revision år 2013 som en märklig överföring upptäcktes, och när revisorn kollade upp den upptäckte han fler sådana överföringar.
Det handlar om fiktiva belopp på leverantörsskulder och ökade belopp bokförda på material och liknande.
En revisor vittnade om att kvinnans sätt att ta pengar ur företagen varit svåra att upptäcka.
Kvinnan erkänner gärningarna:
– Lönen har inte räckt till och det vill man inte tala om för allt och alla så då började det här. Första gången tänkte jag att jag skulle betala tillbaka, men sedan blev det ju astronomiska summor... Pengarna har använts till att betala räkningar, till vanlig konsumtion, ingenting märkvärdigt. Jag kunde inte sluta, för mina pengar räckte inte till. Jag hoppades att det inte skulle vara så länge, att det skulle ha ett slut.
Utredningen visar att makarnas enda barn fått drygt en miljon kronor av dem under den aktuella tioårsperioden.
Maken förnekar att han känt till att kvinnan förskingrat pengar.
På åklagaren Rickard Finnbergs fråga hur han kunnat undgå att märka att hushållet tillförts i snitt 700 000 kronor per år i tio år, svarar han att makarna haft separata ekonomier och att han haft kontroll på sin del av de gemensamma utgifterna.
På frågan vad pengarna gått till är svaret normal konsumtion och ett vardagligt liv med umgänge hemma.
Åklagaren yrkar på fängelsestraff för både kvinnan och mannen, åberopande att straffvärdet för kvinnans gärningar är tre, kanske fyra år.
Kvinnans advokat Jonny Johansson säger att rätten ska väga in att det gått lång tid från brott till åtal samt kvinnans ålder och att det sammantaget talar för frivårdens förslag om samhällstjänst och behandling, företagens skadeståndsyrkanden som motsvarar det förskingrade beloppet och ränta vitsordas.
Mannens advokat Bo Forsberg anser att såväl åtal som skadeståndet gentemot hans klient ska ogillas.
Dom meddelas den 4 mars 2015.