Karin Nilsson valdes in i kommunfullmäktige 1976 och har just fått sin avskedsansökan beviljad. Bakom sig har hon 40 år av maktkamper – och hon kämpade in i det sista. Inför valet 2014 bytte Nilsson Vänsterpartiet mot Framtid i Kalix för att försöka göra det hon gjorde 1998: Peta bort Socialdemokraterna och ta makten med en bred allians.
– Tanken var att få till ett sådant här tvärpolitiskt samarbete igen. Men vi började för sent, säger Karin Nilsson.
Men 1998 lyckades regnbågsalliansen ta makten i kommunen. I Karin Nilssons kök i villan på Rolfs i Kalix hölls många möten mellan gruppledarna i partierna som efter många om och men lyckades bryta den 73 år långa socialdemokratiska dominansen.
Redan då, efter mer än 20 år i politiken, kände hon sig för sliten för att bli kommunalråd. Nu har fot- och ryggskador satt henne i en rullstol som just nu står placerad vid köksbordet. På bordet ligger hembakta bullar och från perkolatorn på diskbänken sprider sig doften av kaffe. 70-åriga Karin Nilsson börjar berätta om det omtalade maktskiftet.
– Det hade varit en del saker med Socialdemokraterna som folk inte tyckte om. Det låg och jäste länge och man ville ha något nytt, tror jag, säger Karin Nilsson.
Under sommaren före valet kände hon att något låg i luften. Företagare ringde henne och bad om förändring, folk ville prata politik och massor av människor kom hem till henne för att hämta valsedlar.
– Jag sade det åt mina partikamrater, att "nu kommer det hända något, för det är konstigt, det här". Det var mycket gubbar som var hit och hämtade valsedlar. Sådana som man aldrig kunde tänka sig att de skulle rösta på oss.
Men gubbarna lade sina röster på Vänsterpartiet som med drygt 13 procent gick från tre mandat till sex. Miljöpartiet fick tolv procent och fem mandat – och det socialdemokratiska raset från 67 procent till 44 öppnade för ett maktskifte.
Miljöpartisten Peter Eriksson hade före valet samlat ihop gruppledarna i Vänsterpartiet, Centerpartiet, Folkpartiet, Moderaterna och Kristdemokraterna för att bilda en allians med målet att ta över. Så blev det också.
När Karin Nilsson tackade nej blev Peter Eriksson historisk som Miljöpartiets första ordförande i en kommunstyrelse. Karin Nilsson fick i stället ordförandeskapet i socialnämnden och de övriga posterna fördelades mellan alla partier i alliansen, där även nykomlingen Kalixpartiet tog plats.
– Det var så roligt. Alla skulle ha någonting, även den som bara hade ett mandat. Vi tittade på vad man hade för folk i de olika partierna som passade. Om man gör så får man folk som är engagerade och vill jobba.
Trots att partier från höger och vänster klumpades ihop var det aldrig svårt att komma överens. Alliansen upprättade en lista över vad de skulle göra och en plan i fall det skulle vara omöjligt att nå konsensus.
– Man tänkte att det kan ju hända. Då skulle vi ha röstat med det antal mandat vi hade. Men hör du, det har vi aldrig behövt använda.
Att alla fick komma till tals tror Karin Nilsson var viktigt.
– Jag sade det en gång till Peter, att "vet du, jag tycker inte att KD riktigt får gehör för sina frågor, nu måste vi ge dem någonting". Då skulle vi göra ett dokument om någonting och de var väldigt alerta på det. Då såg vi på varandra och sade att "här ska de få dominera".
Alliansen ville även vara inkluderande mot medborgarna som under det nya styret bland annat kunde folkomrösta på nätet och lyssna på nämnds- och fullmäktigesammanträden i sin hemby. Kalix blev först i Sverige med medborgarförslag och politikerna såg till att vara mer tillgängliga än någonsin.
Väljarna älskade det. 2002 förnyades koalitionens förtroende när Miljöpartiet fick hela 44 procent av rösterna.
Det var röster som till stor del togs från de andra allianspartierna. Vänstern tappade två tredjedelar av sina väljare och liknande tillbakagångar skedde hos de andra. Moderaterna hoppade av – och Miljöpartiet ville ha mer makt.
– Första gången vi träffades efteråt, då var ju Peter lite för styv i korken, säger Karin Nilsson.
– Så då sade jag åt honom att "nej, vet du, nu går jag hem. Du kan väl höra av dig när du har sansat dig".
Några timmar senare ringde han. Alliansen bestod, men den skulle komma att förändras.
Peter Eriksson hade redan före valet 2002 blivit språkrör för att rädda Miljöpartiet från opinionskrisen. Tillsammans med Maria Wetterstrand såg han till att partiet behöll sin riksdagsplats och dessutom blev budgetpartner till Göran Perssons regering.
Parallellt med det behöll Eriksson sin plats som kommunalråd i Kalix. Men sommaren 2004, mitt under mandatperioden, fick det vara nog. Dubbeljobbet blev för mycket för miljöpartisten som valde riksdagen före kommunhuset. Alliansen regerade vidare med Kenneth Sandberg som ny ledare.
Karin Nilsson minns att många Kalixbor blev besvikna på Peter Eriksson. Men själv hade hon aldrig några sådana tankar.
– Många tyckte att de blev svikna när han for till riksdagen. Men jag tror att om de hade fått uppdraget att fara till riksdagen och jobba mot att sitta här så tror jag att fler än han hade valt det. Så det var inte så konstigt. Men jag tror att det var lite av orsaken till att det inte gick en tredje gång.
Socialdemokraterna kom tillbaka 2006 och har behållit makten sedan dess. De senaste mandatperioderna tillsammans med Vänsterpartiet och den gamla antagonisten Miljöpartiet.
Men Karin Nilsson tycker inte att det stora arbetarpartiet har dragit några lärdomar av de åtta åren utanför makten. Hennes bild är att mycket är som det var före 1998. Då var det helt omöjligt för hennes Vänsterparti att få genomslag för sin politik.
– Nog gick det väl med någon liten grej, men det var mest att det blev röstat ned. Jag har mer än en gång sagt åt dem lite så där, att "det finns inget i våra avtal som säger att lillasyster aldrig har rätt".
Karin Nilsson ler och fortsätter beskriva relationen mellan Socialdemokraterna och Vänsterpartiet.
– I de flesta frågor är vi ju eniga. Det låter som att det alltid är krig men så är det ju inte. Det är mest nyanser som skiljer.
Efter alliansens fall ledde hon socialnämnden igen mellan 2010 och 2014, under socialdemokratiskt styre, men hon har aldrig släppt tankarna på att kunna ta makten igen. Med Framtid i Kalix ville Karin Nilsson återinföra mycket av den politik och den stämning som fanns under åren med regnbågsalliansen.
– Många människor har upplevt att det var en bra tid. Vi trodde att det skulle gå igen.