När Karl-Erik Baudin och frun kom hem till huset i Kalix upptäckte de något ovanligt i stövarnas hundgård. En knipa med tolv (!) små dunbollar till barn vaggade omkring och letade utgången.
– Man blev ju lite småchockad... Men hon hade förmodligen haft sitt bo under något uthus här i närheten, de gör ju så, änderna, säger Karl-Erik Baudin.
Han och frun hjälptes åt att lotsa knipfamiljen ut ur hundgården. Och sedan började resan i sakta mak.
– Jag förstod ju att hon skulle vilja ner till vattnet med de små och de vet ju instinktivt åt vilket håll vattnet ligger. Men det är ju en bit ner – så jag tänkte att jag måste följa henne. Man vet ju aldrig vad som kunde hända annars.
Sagt och gjort. Karl-Erik följde knipmamman längs gatorna, över centrumvägen och över E4.
– På centrumvägen fick jag stoppa några bilar, men annars var det ganska lugnt, säger han.
Väl nere vid älven fick anden och ungarna gå de sista metrarna själva innan de simmade iväg.
Händelsen inträffade i går, men Karl-Erik har inte sett något mer av andfamiljen.
– Nej, men hon klarade sig ner till älven med sina små, och det är ju huvudsaken. Nu har de nog simmat iväg, säger Karl-Erik som är en stor djurvän.
– Många tycker kanske att det är konstigt att vara både djurvän och jägare, men så är det, säger Karl-Erik.