Första gången vi mötte Ann-Sofi Lille, 26, Kalix, var för snart tre år sedan när hon gick neurolinjen på Framnäs folkhögskola som riktar sig till människor med "förvärvade hjärnskador" - skador efter olyckor, sjukdomar, misshandel och annat. Utbildningen ska i första hand leda till personlig utveckling i form av självinsikt och självständighet.
Syrebrist i hjärnan
Ann-Sofi Lille berättade om hur hon åkte på examensresa till Alanya i Turkiet i samband med att hon gick ut basketgymnasiet i Luleå. Där på stranden fick hon hjärtmuskelinflammation och hjärtstillestånd med syrebrist i hjärnan och obotliga hjärnskador som följd.
Ann-Sofi angav dåligt korttidsminne som sitt största problem när vi mötte henne. Hon var till exempel tvungen att skriva upp allt som hon skulle göra för att komma ihåg det. Hon såg det emellertid inte som något som begränsade hennes liv och hon hade kvar drömmen om basketspel och en utbildning till sjukgymnast.
En rad jobb
När vi nu, den 5 februari 2013, träffar Ann-Sofi Lille igen så ska hon börja på ett nytt jobb, i Café Pausen som är fiket i kommunhuset i Kalix. Det är ett i en lång rad av olika jobb som hon har haft sedan hon gick ut neurolinjen och återvände hem till Kalix.
- Jag har jobbat i kiosken i Sportcity, på Buketten, på JUC som är ett jobb- och utvecklingscenter och på Mekinor. Att jobba på JUC var roligast eftersom jag fick göra olika saker där, jag lärde mig datoranvändning, var på återvinningen och i kaféet. I kaféet fick jag baka och göra mackor bland annat.
Ann-Sofi Lille arbetar tre timmar per dag tre dagar i veckan.
- De andra dagarna städar och diskar jag hemma. Och jag är med katten Måns. Det är en korsning mellan norsk skogskatt och bondkatt som jag har haft sedan den var nyfödd, i ett och ett halvt år.
Hon bor i en vanlig lägenhet men får hjälp av kommunens stöd- och omsorgsgrupp två dagar i veckan.
- Jag får hjälp med tvätt, städning och matlagning, säger hon.
Känner sig vuxen
Innan Ann-Sofi Lille hade gått neurolinjen på Framnäs folkhögskola bodde hon hemma hos sina föräldrar. Det var ett stort framsteg för henne att klara av eget boende.
- Det gör att jag känner mig vuxen, säger hon.
Hon tycker att hon "fick livet tillbaka" i Framnäs.
- Hjärnskadan blev mindre kännbar. Mitt liv fick mer struktur. Jag har en tavla i köket där vi skriver in mina veckoscheman och jag skriver kom ihåg-lappar, säger hon.
Vi tittar på dagens schema och där står att Ann-Sofi ska vara på Café Pausen och att vi från NSD ska komma. På föregående dags schema står bland annat "matlagning".
- Vi gjorde lax och hasselbackspotatis, säger Ann-Sofi Lille och visar portionsförpackningar med mat i frysen.
Hon tycker om att laga mat och baka.
- Mockarutor bakar jag till exempel, säger hon.
Tränar styrka
Ibland går hon ut och roar sig med kompisar.
- Vi går på Hotell Valhall ibland. Det är jag och några som fortfarande vill vara mina kompisar, säger hon.
Styrketräning håller hon också på med.
- Jag brukar gå på Nova och på Sportcity.
Två gånger i veckan går hon dessutom på sjukgymnastik.
- Jag tränar styrka och balans, säger hon.
Musik är ett stort intresse hos henne.
- Jag gillar lugna låtar. Lisa Nilsson och September är bra, och jag lyssnar mycket på Whitney Houston, säger hon.
Sex syskonbarn
Familjen får också en hel del av hennes tid - det är föräldrarna Stig och Britta Lille och bröderna Patrik Lille och Daniel Lille med familjer.
- Mamma och pappa och Patrik bor i Gammelgården och Daniel bor i Ytterbyn Nyborg. Jag har sex syskonbarn också, säger hon.
Ann-Sofi Lille har kontakt med några som gick i hennes klass på Framnäs folkhögskola.
- Matilda hade jag kontakt med senast i går. Hon bor i ett gruppboende i Falun där hon kommer ifrån och jobbar i en dagverksamhet. Det är inte så många som bor i en vanlig lägenhet som jag, säger hon.
Ett bra liv
Varje onsdag pratar hon med två lärare på neurolinjen på Framnäs folkhögskola. Det är en uppföljning på utbildningen som Ann-Sofi Lille uppskattar.
- Vi pratar via Skype så att vi kan se varandra också, säger hon.
Hon plockar fram en målning som hon gjorde under utbildningen.
- Det är det svarta hålet som jag ramlade i efter det som hände på stranden i Alanya. Nu tycker jag att jag har tagit mig upp ur det. Mitt liv blev inte som jag hade tänkt. Ändå tycker jag att jag lever ett bra liv, säger Ann-Sofi Lille.