Joachim Karkea har alltid tyckt om att måla. Men det avgörande ögonblicket kom när han som tolvåring hade svårt att hitta en praktikplats.
– Min lärare föreslog att jag skulle praktisera hos en konstnär. ”Ja, det kan jag ju göra”, tänkte jag.
Han fick komma till konstnären Bror Kruukka som bodde i Lovvikka.
– Han målade mest norrsken, det var han som visade hur jag skulle göra. Sedan har jag utvecklat det, jag fortsatte i hans anda. Det är ju naturligt att man målar norrsken – för mig i alla fall. Det syns ju hela tiden, och är så fascinerande.
Norrsken är inte helt enkelt att måla men nu börjar det gå bra, berättar han,
Vad är hemligheten?
– Mycket vatten och mycket färg. Sedan måste papperet hinna torka till en viss grad, man måste gå och spegla det mot ljuset för att se. Det är lite teknik.
Direkt efter praktikperioden gick Joachim Karkea och köpte egna färger. Sedan har han målat mest hela tiden. När han var 23 år började han på konstutbildningen vid Sunderby folkhögskola där han gick i tre år. Vid sidan av måleriet har han jobbat med lite av varje, just nu är han takläggare.
Han målar nästan uteslutande i akvarell.
– Jag hittade aldrig min egen stil med olja, det var som ett evigt kämpande. Det var ju kul och så, men jag har inte riktigt tålamod heller. Oljefärg torkar ju aldrig. Akvareller går fort.
Hur har din konst utvecklats genom åren?
– Nu är den lite friare, jag har släppt lös mer. Jag låter färgen göra jobbet, det blir aldrig som jag har tänkt. Jag har en plan, men sedan får jag ändra efter resans gång. Så jag följer färgen, helt enkelt.
– Det är ju det som är så bra med norrsken, det rör sig ju hur som helst, helt perfekt. Jag behöver inget foto heller, jag bara kör på.
Joachim Karkea håller med om att ljus är bland det svåraste man kan försöka sig på som konstnär, men också det mest fascinerande. Nu har han även gett sig på pärlemormoln, som han har med på ett av verken i utställningen i Kalix.
– Det är de moln som man brukar se på våren, högt upp. När solen är på väg ner lyser de nästan som diamantfärger.
Första försöket blev dock inte så lyckat, säger han.
– Jag gjorde en bild och det blev katastrof. Jag tänkte att jag ger det en chans till, och det blev den här, säger han och pekar på ett av verken i utställningen.
Efter tv-programmet ”Konstnärsdrömmen”, där han kom på delad andra plats, har även ljuset fallit på honom själv. Uppmärksamheten blev stor och många hörde av sig. Och för hans målande har det varit positivt.
– Det fick sig en skjuts, jag fick mycket uppskattning efter programmet och har nog målat mer nu än tidigare.
I början av maj är nästa utställning, i Luleå, och till den ska han måla nytt. Papperet är beställt och allt är förberett. Men då blir det något helt annat. Vad det blir är inte helt klart, men han har lite idéer:
– Jag funderar på att måla Luleåmotiv den här gången, bara för att de ska hänga där. Något som är typiskt Luleå, säger han lite hemlighetsfullt.
I helgen ställer han ut i Kalix för första gången. Senaste utställningen var i Överkalix, och tidigare har han visat sin konst i Luleå och Boden. I slutet av maj ställer han ut på Sigtuna slott och i september i Piteå. I framtiden hoppas han kunna arbeta med konsten på heltid.
– Det är väl målet. Och det går ju bra nu, säger han och ler.