Hanna Johnselius idé om bönedikter kom till under pandemin, och nu har hon gett ut en bok med dem.
Oktober 2019, Hanna Johnselius är på mammografiundersökning och efter flera turer får hon beskedet:
Det finns misstanke om cancer.
– Jag blev väldigt rädd. Jag föll och föll, säger Hanna Johnselius.
I december blev det operation vid Sunderby sjukhus, besked efter den skulle komma efter storhelgerna.
Hanna jobbade under den här tiden, och hon beskriver hur hon klarade varje ny dag med nöd och näppe.
– Jag kände mig inte särskilt hjälpt av min tro, jag var så hårt fast i min rädsla. Jag kände att tron då inte var någon medicin mot rädsla och oro. Jag har en existentiell trygghet i min tro, och den gav mig kraften att ta mig vidare dag för dag, säger Hanna.
I början av 2020 fick hon beskedet att det inte var cancer i hennes bröst, det var en ofarlig förändring som avlägsnats.
– Det beskedet...det kändes så skönt. Det kändes som ett bönesvar. Jag var så lättad.
Hanna Johnselius sitter gärna vid sekretären i sovrummet och skriver.
Hanna Johnselius nyligen utgivna bok "Du viskar mitt namn genom snöfallet" innehåller 80 bönedikter.
Det är en bönedikt för varje söndag under året inklusive helgdagarna, och några till.
– Det här är den allra första boken med bönedikter och det vet jag för det är jag som hittat på begreppet.
Bönedikten "Dingla med benen" handlar om att falla och älskas tillbaka.
– Så kändes det för mig efter beskedet att jag var frisk. Jag föll, men jag kom upp och jag fick sitta på brunnens kant och dingla med benen, säger Hanna och ler.
Hanna Johnselius text och bild.
Hannas idé om bönedikter kom till under pandemin, kyrkan kunde inte ha gudstjänster och öppen kyrka blev lösningen.
Varje söndag har ett tema med en utvald psaltarpsalm, och där fanns idén som kom att omfatta även dikter Hanna tidigare skrivit.
I slutet av februari är det officiella boksläppet med bildvisning.
Hanna Johnselius.
Hanna har varit präst sedan 2001 och i arbetet träffar hon ofta människor i svårigheter och sorger.
– Det är inte min svårighet eller sorg, min roll är att finnas där som stöd. Jag vill ge hopp och vara ett ljus. Vi människor tror ofta att vi inte gör tillräckligt för andra i deras svårigheter och sorger, men att sitta ner, finnas och lyssna är att vara tillräcklig, säger Hanna, som också skrivit en bönedikt om det.
Hanna Johnselius.
Tron fanns tidigt nära, farmor var uppvuxen i ett kristet hem med en far som var pastor i det vi nu kallar Equmenia.
Hon berättade för Hanna om Gud och hon fick möjlighet att vara med på aktiviteter i kyrkans regi.
– En gudstro handlar också om tvivel, om att ställa frågor till Gud, inte minst i den tid med fruktansvärt lidande som finns runt oss. Det kom en period i tonåren då jag upplevde att jag inte var aktivt kristen, men som 19-åring redde jag tillsammans med en kompis ut det jag hade grubblat på.
Hanna behövde förstå för att komma vidare.
– När det hände, var det samma känsla som vid en nyförälskelse. Tron blev en gåva som bar mig genom mycket.
Berättandet och skrivandet går som en röd tråd genom Hannas liv – från berättandet som pappan skrev ned när hon var liten till skrivarlinjen när hon var 19 år.
Hanna Johnselius har målat utifrån vad hon ser i bilden.
Hon har gett ut fyra böcker och skapande, i allt från drivved till måleri, har också funnits med.
– Det ger mig glädje och energi, säger hon om skapandet, och nästa projekt har hon redan klart för sig.
– Jag vill översätta bönedikterna till engelska. Drömmen vore att kunna ge ut boken internationellt. Jag har redan översatt en dikt, säger Hanna Johnselius.