Igelkotten sägs vara en av de första husdjuren och beskrivs ha använts för att dels hålla bort skadedjur men även för köttet. Igelkotten tillskrivs av vissa forskare ha haft rituella och magiska krafter, det tror man eftersom igelkott skelett återfunnits i gravar från stenåldern.
Hela Sverige var 2024 flitiga på att delta i den så kallade igelkottsveckan som Världsnaturfonden, WWF, arrangerar. Totalt inkom det 43 000 observationer.
Kalix, som historiskt sett, endast haft ett tiotal igelkottar inrapporterade ökade till 71 observationer.
Jessica Ångström, naturvårdsexpert vid Världsnaturfonden WWF, berättar att det är inte säkert att antalet igelkottar ökat drastiskt, det kan vara så att de bara inte har rapporterats in tidigare. Rapporteringarna gör det möjligt att utläsa trender, om igelkotten ökar eller minskar, förändringar i landet och speglar egentligen inte antalet igelkottar, säger hon.
– Samma igelkott kan ha räknats flera gånger, skriver hon senare i mejl, men det kan ändå ge ett resultat att jämföra med när igelkottsveckan fortsätter 2025. Och med fler rapporteringar kommer vi bättre kunna följa upp hur det går för igelkottarna.
Igelkotten finns över hela landet, men är inte lika vanlig i norra Sverige, berättar Jessica Ångström, det är inte heller grävlingen. Grävlingen både jagar och äter igelkottar, och den konkurrerar även med igelkotten om maten, säger hon.
Både igelkotten och grävlingen föredrar maskar, skalbaggar och tvestjärtar.
Extra spännande tycker Jessica Ångström att det är med igelkottens förmåga att klara vintrarna här i norr.
– Igelkotten sänker sin kroppstemperatur till cirka fyra grader, berättar Jessica Ångström, detta till skillnad från björnen som endast sänker med några grader, säger hon.
Björnen sover och igelkotten går i dvala, det är därför det är extra viktigt för igelkotten att äta upp sig innan vintern kommer, fettreserverna ska räcka hela långa vintern.
– Cirka 60 procent av igelkottarna dör under vintern, säger Jessica Ångström.
Och hon tycker att det fascinerade att de klarar av den långa vintervilan så bra, trots att många igelkottar stryker med.
Jessica Ångström, Naturvårdsexpert vid Naturvårdsfonden WWF, tycker att det är roligt att se att igelkotten finns så långt norrut.
Igelkotten söker skydd i våra trädgårdar, där brukar det finnas bra med mat, gott om övervintringsmöjligheter i täta buskage eller kanske under verandor, säger hon. Hon menar att den funnit fördelar att bo nära människan.
Med ihållande varmare väder kommer igelkotten vakna och ge sig ut för att hitta mat och kanske en partner.
Men hur igelkotten hamnat såhär långt norrut kan Jessica Ångström inte ge ett rakt svar på.
– Det finns funderingar på om den kommit med hjälp av människan – och det verkar som om den kommit för att stanna, säger hon.