Sivert Jakobsson minns tillbaka.
21 mars 1975 utbryter strejk bland skogsarbetare i Norrbotten, Västerbotten, Västernorrland och Jämtland. Kravet var 4 000 kronor i månadslön plus 25 kronor i dagtraktamente.
Skogsarbetarnas förbund fick, fram till den stora strejken 1975, många motioner om fast månadslön och önskan om rättvist avtal.
I bakgrunden fanns hårt pressade arbetare och allt fler arbetsplatsolyckor. Arbetet i skogen var tungt, dåligt betalt och dokumenterat farligt. Yrkesskador var vanliga på 1970-talet, i skogen fem gånger högre än på övriga arbetsmarknaden. Dödsolyckorna ökade.
Kraven från skogsbolagen, om ett högre tempo, ställde näst intill orimliga förväntningar på arbetarna. Det kom stora förändringar. Traktorer, motorsågar och maskiner bearbetade virket, vilket innebar att huggarnas ackord sänktes då det gick fortare att fälla träden.
Sivert Jakobsson, Överkalix, arbetade i skogen från 60-talet fram till 90-talets mitt.
Och, han hamnade mitt i stormens öga.
Sivert minns januari 1975.
– Arbetsgivaren pressade oss att göra mer för mindre pengar, säger han.
Medlemmarna kände att skogsarbetarförbundet, trots kraven, inte drev frågan om månadslöner. Förbundet såg svårigheter med den lönesättningen, ett argument var att ett skrivet avtal skulle rendera i stor lönespridning. Lösningen blev att några utvalda skulle arbeta i en testgrupp, för att se utfallet med fast månadslön.
Andra skulle strejka.
Strejken var vild, vilket innebar att strejkkassan inte användes. Många bidrog privat, även gruvarbetare sköt till pengar. Skogsarbetarna var stärkta av tidigare gruvstrejk, sammanhållningen beskrivs som stark.
– Både facket och arbetsgivaren försökte påverka, men vi gav oss inte, säger Sivert.
Motorsåg av modell äldre.
Strejken spred sig, uppemot 15 000 arbetare i Sverige deltog i strejken. Även flottare och planterare sympatiserade.
Medlemmarnas påtryckningar blev till slut för stora.
I juni 1975 enades parterna om fast lön som gav en månadslön på cirka 3 800 kronor.
– Det var kanske inte hög lön, men nog blev det skillnad. Vi behövde inte stressa lika mycket och vi behövde inte betala utrustningen själv, säger Sivert Jakobsson.
Arbetsgivaren fick hädanefter stå för arbetskläder, skyddsutrustning, motorsågar och bensin.
Tre elever från Naturbruksgymnasiet, andra året, med inriktning skogsbruk berättar.
– Vi har sett lite filmer och varit till Vassholmen här i Kalix, säger Emma Granström och klasskamraterna Ella Lindahl och Erik Johansson på frågan om de vet något om hur det var att arbeta i skogen förr i tiden.
Att det skett en stor utveckling är de medvetna om.
Skogsbruk
Utbildningen är bred, virkeslära, skogsskötsel och biologi är några ämnen. Även om det mycket teknik och finlir nu så är det ändå ett fysiskt arbete, berättar trion.
På skolan pratas det "extremt mycket ergonomi", det handlar bland annat om hur man ska sitta i en skogsmaskin.
– Vi sitter och skumpar i maskiner, det är viktigt att tänka på hur man sitter, säger Erik Johansson.
Erik Johansson tänker vidareutbilda sig efter gymnasiet, kanske blir det skogsmästarskolan.
Emma Granström och Ella Lindahl säger att mycket är bra, men de hoppas att utrusningen blir mer anpassad för tjejer.
– Selen till röjsågen, den sitter inte bra på oss tjejer, säger Emma Granström.
Ella Lindahl fyller på:
– Vi säger till och försöker ställa in selen så det ska funka.
Emma Granström tog chansen att få köra ut ur garaget, Ella Lindahl och Erik Johansson dirigerade till rätt plats.
Skogsbruk
Att det är stor skillnad från förr i tiden har de reflekterat över. Nu behöver man inte bekosta utrustning själv. Och, skolan håller med nya fräscha maskiner och erbjuder en bra miljö.
Naturbruksutbildningen har gett blodad tand – de har siktet inställt på en framtid inom skogliga yrken.
– Det är det bästa valet jag gjort, säger Emma Granström.