Irma och Erik Granberg bor i centrala Kalix, men under somrarna flyttar de ut till stugan i PÄlÀng, det har de gjort sedan de flyttade dit stugan 1958. Den ligger belÀgen precis vid vattnet. Bakom finns det en liten skogsdunge, det har det Àven gjort pÄ sidan berÀttar paret.
â Vi har varit sĂ„ rĂ€dd om alla trĂ€d hĂ€r för att fĂ„ vindskydd, sĂ€ger Erik.
Vid pÄsk upptÀckte parets barnbarn att nÄgon fÀllt flera trÀd pÄ tomten.
- Vi har mistat allt insynsskydd, vindskydd och allt. Det har pÄverkat miljön vÀldigt mycket negativt. Det Àr ju helt öppet hÀr.
Det enda som visar att det stÄtt trÀd pÄ platsen Àr stubbar som sticker upp frÄn marken. 15 trÀd har de rÀknat Àr borttagna.
â NĂ€r jag kom ner hit, jag höll pĂ„ att falla ihop, sĂ€ger Erik Granberg om nĂ€r han sĂ„g vad som hĂ€nt.
Erik berÀttar vidare att hÀndelsen pÄverkat hans vilja att besöka stugan.
â För mig kĂ€nns det som ett litet motstĂ„nd, âska jag se det dĂ€r igenâ. Det Ă€r inte samma dragkraft som förut.
I början av 2000-talet tog Erik och Irmas son, Thomas, över stugan tillsammans med Anette som han var gift med. Thomas har efter det gÄtt bort i cancer. Anette stÄr som Àgare till stugan och marken som tillhör den men Irma och Erik fÄr vistas dÀr hur mycket de vill.
Anette har gjort en polisanmÀlan gÀllande avverkningen.
â Jag tycker att det Ă€r sĂ„ frĂ€ckt. Det handlar inte om veden utan det Ă€r hela lĂ€get med stugan, det Ă€r ju förstört, sĂ€ger hon.
Hon reagerar ocksÄ pÄ att det inte finns ris eller annat kvar pÄ platsen efter att trÀden tagits bort.
â Det Ă€r sĂ„ vĂ€lstĂ€dat, men det syns att det Ă€r taget med motorsĂ„g för det Ă€r fĂ€llskĂ€r kvar pĂ„ platsen.
Rolf Olsson har en av grannstugorna och beskriver hÀndelsen som jÀttetrÄkig.
â Vi grannar hĂ€r, jag tror fler med mig, tycker det hĂ€r kĂ€nns kymigt, trist. Vem vill att det hĂ€r ska hĂ€nda hos sig?
Han berÀttar att de i omrÄdet varit vÀldigt förskonade frÄn brott.
â NĂ„gra blev av med en sĂ„g för fem-sex Ă„r sedan, men innan dess har det varit pĂ„ 80-talet som jag kan komma ihĂ„g att det var nĂ„got inbrott.
â HĂ€r har vi levt i vĂ€ldigt stor trygghet, det hĂ€r rubbar ju den trygghetskĂ€nslan man har. Det hĂ€r hoppas jag inte Ă€r nĂ„got som indikerar att tiderna förĂ€ndras.