De flesta av oss norrbottningar älskar att plocka bär eller gå ut och grilla i en skogsglänta och många uppskattar jakt. Skogen kan vara ett andningshål för rekreation, men är också betydelsefull för alla de som jobbar i trä- och skogsbranschen, liksom för turismen och rennäringen. Samtidigt växer behovet av skogsrelaterade produkter i samband med den gröna omställningen och hur ska den räcka till alla? Frågan om hur skogen ska brukas är komplicerad och mångfacetterad och debatten i många fall polariserad. Åsikterna och slutsatserna varierar både utifrån intresse och vilken forskning man lutar sig mot. I Norrbotten blev skogsfrågan extra aktuell när Sveaskog i januari meddelade att bolaget minskar avverkningen med 45 procent. I serien "Kampen om det gröna guldet" har vi lyft fram några betydelsefulla röster med koppling till Norrbottens skog och skogsbruk.
Lars Malmström driver tillsammans med sin fru Kaisu Malmström företaget Rajamaa med inriktning på naturturism mellan Pajala och Karesuando sedan 40 år tillbaka och sysselsätter cirka sju personer under aktiv säsong.
Han har följt med i debatten som följt efter Sveaskogs besked att man ska minska avverkningen i Norrbotten med 45 procent 2023. Orsaken som Sveaskog anger är att samplaneringen mellan bolaget och rennäringen inte har fallit ut som planerat.
Men Lars Malmström tror inte på förklaringen om rennäringen.
– Det här kan inte komma som någon överraskning för någon. Den som har velat se det har sett det. Ju längre norrut du kommer och ju sämre tillväxten är i skogen, desto hårdare hugger man. Och om man hugger mer än vad man har, så tar det ju slut och nu har man kommit till vägs ände.
Enligt honom finns det många exempel på överavverkning.
– Här uppe har man de senaste åren ägnat sig åt att hugga det man lämnade på 1970-talet av miljöhänsyn – ridåer, dungar, ekoparker och sådant där. På den tiden fick de till exempel aldrig hugga fram till väg, men även det har man tagit nu.
Vad betyder det här för ditt och andra turistföretag?
– Egentligen är turistföretaget den lilla orsaken till att jag engagerar mig. Det gör det besvärligare att driva ett turistföretag, för det du säljer är en dröm – om Europas sista vildmark, den oändliga tajgan. Detta finns ju inte kvar.
Men själv ska han snart gå i pension och huvudorsaken till hans engagemang är något annat.
– Det är miljöfrågan. Att kalhugga alla våra nordliga skogar är fullständigt vansinne. Gammelskogarna är kolsänkor och det blir ett enormt utsläpp av koldioxid när du kalhugger dem, men detta håller industrin på att förneka, däribland Billerud och Sveaskog.
Han tycker det är dubbelmoral att peka finger åt länder där man hugger ner regnskogen och säga att man inte ska köpa trädgårdsmöbler därifrån, samtidigt som man hugger ner sina egna skogar.
Den lönsamhet skogsnäringen får ut av det är kortsiktig, menar han, eftersom skogen inte hinner växa i fatt.
– Om du högg ett skifte för fem år sedan, ett för åtta år sedan, ett för tio år sedan, så blir det till slut sammanhängande kalavverkade skogar eftersom det växer så långsamt här uppe och det håller inte. Det tar mellan 50 och 100 år innan du är på noll igen vad gäller koldioxidutsläpp och det har den här planeten inte råd med.
En annan sak han ofta tycker glöms bort i debatten är livsmiljöerna för de människor som har valt att bo på landet.
– Ingen skulle säga att de bor här uppe för att det är så goda karriärmöjligheter eller så väl utbyggd samhällsservice och stort kulturutbud. Man bor här för att man tycker om att vara i skogen, oavsett om du går med älgstudsaren, kastspöet eller bärhinken. Men den livsmiljön som gör att vi bor här tas nu ifrån oss.
I Stockholm kan de göra dokumentär-tv om några almar som fälldes för över 50 år sedan, konstaterar han syrligt, och tycker att man istället borde titta på hur mycket som har huggits utefter Kalixälven.
– Det kan vara någon som har köpt eller ärvt ett kronotorp längs älven. Två år senare har de kalhuggit fram till tomtgränsen. Och det finns inga myndigheter som säger något om det.
Därutöver försvinner även fåglarnas livsmiljöer, poängterar han.
– Den biologiska mångfalden försvinner. Du planterar en sorts träd och alla står i lika rader. Det blir en virkesåker, det är inte skog.
Slutligen tar han upp problemet med älgarna.
– Det har ju varit mycket snack de senaste åren från älgjägarna om att älgarna är borta i inlandet och varför är de det? De skjuter av så hårt på grund av att älgarna orsakar skogsskador.
Detta är inte konstigt, menar han.
– En älg äter mest sälg, rönn och al. Men om det bara finns tall, då äter de tall och då biter älgen sönder den. Man kan inte ta en käpp och röra runt i naturen och tro att det ska fungera som vanligt. Det är det man har gjort i 50 år och det är detta som idag som kallas för "traditionellt skogsbruk". Men det är i själva verket ett skogsmissbruk.