Året är 1999. Johan Frohm, 21, och Linda Frohm, 22, som båda då jobbar på hotell Valhall, ser möjligheten att ta över verksamheten. Hotell Valhall var, och är, ortens stora hotell med anor från 1950-talet.
– Vi hade ingen koll egentligen, vi kunde servera bärs och bära ut tallrikar, säger Johan.
Syskonen Frohm driver verksamheten först i form av arrende för restaurang- och nöjesverksamheten hos dåvarande ägaren Tony Ulwahn. Företaget går i konkurs och bara drygt ett år senare köper de konkursboet, vilket innebär att de också blir med hotell och fastighetsägare.
De har egentligen andra planer. Linda, som nyligen fått sitt andra barn, har kommit in på psykologutbildningen i Umeå och Anders planerar också att läsa vidare.
– Jag såg möjligheten att stanna i Kalix och sa "javisst, jag kan vara med och leka kiosk i några år", säger Anders.
Anders gick in som ekonomichef, först som anställd och senare som delägare tillsammans med syskonen.
Han gick sista året på natur med teknisk inriktning och hade inte läst så mycket ekonomi.
– Vi visste att Anders skulle lära sig snabbt, och det gjorde han i en kvällskurs i bokföring, säger Linda.
Johan blev ansvarig för marknadsföring och Linda för personal.
– Anders är den smartaste i familjen, säger Johan.
– Att jag skulle vara smartast.... Det säger i och för sig inte så mycket, retas Anders.
Vi backar till starten och påståendet att syskonen egentligen inte hade koll.
I arrendeskedet behövde de 600 000 till 800 000 kronor för att köpa lösöret i restaurangdelen.
– Jag hade 10 000 kronor på kontot och Linda hade noll kronor, säger Johan.
De gick till banken, utan en verksamhetsplan.
– Pappa, Kjell, är kompis med dåvarande bankchefen så vi tog med honom till banken, säger Linda och skrattar.
Bankchefen frågade "och vad fan gör du här Kjell", och sedan sa han till oss att det måste ju finnas en budget.
– Vi gick hem och gjorde en budget utifrån de kunskaper vi hade och gick tillbaka till banken, och vi fick nej igen, säger Linda.
– De hade nog roligt på banken åt den budgeten, säger Johan.
De bjöd då in dåvarande kommunalrådet Peter Eriksson, MP, och kommunchefen Elisabeth Särenfors till ett möte.
– Vi tyckte att kommunen kunde borga eller ställa upp med lån, men det gjorde de förstås inte, säger Linda, road över minnet.
– Det fanns ändå inte på kartan att det inte skulle lösa sig med pengar på något sätt, säger Johan.
Syskonen lyckades få ihop finansieringen genom egna privata lån i bank och i familjen och så var de i gång.
– De flesta trodde inte att vi skulle klara det, säger Johan.
– "Gå inte och köp en ny bil" var rådet från en äldre företagare. Vadå ny bil, vi hade inga pengar, säger Linda.
De köpte senare konkursboet för 6,1 miljoner kronor.
– Då hade vi ett första bokslut att visa upp och banken ställde upp med lån.
Hotell Valhall hade sin historia, det hade gått tungt för flera ägare och vid den här tidpunkten var arbetslösheten i Kalix tolv procent.
Många, särskilt yngre, lämnade kommunen.
Inledningsvis anställde syskonen många av sina vänner, de blev ett sammansvetsat lag, som en familj.
– Vi hade bra med jobb i verksamheten redan från start. Vi hade julbord, två stora personalfester och Kungalunchen inbokad, säger Linda, som upptäckte att det är en del att ha koll på med personalfrågor.
– Jag hade exempelvis ingen koll på det här med sjuklöner, att företaget ska betala lön när en anställd är sjuk, och pensionsinbetalningar visste jag heller ingenting om.
Drivet fanns i att göra Kalix bättre. De jobbade alla nöjen själva, de tyckte om närheten till gästerna.
– Vi var ödmjuka inför att vi hade jättemycket att lära. Utan vår personal, familjernas stöd och våra fantastiska gäster hade det aldrig gått, säger Linda.
De säger också att ju mer de lärde sig, desto mer kom de till insikten att det kommer att gå upp och ner ekonomiskt över tid.
– Vi lärde oss att se framåt, göra vad vi kan i sämre tider och inte fastna i en nedåtgående spiral, säger Johan.
Så småningom hade de alla planer på plats, också långsiktighet för fastigheten.
2010 stod de i vägskälet att sälja eller satsa.
Överskottet i företaget hade de använt till investeringar, men fastigheten behövde nu en större ut- och invändig renovering.
– Vi valde att satsa, säger Johan.
De gjorde en del jobb själva för att hålla nere kostnaderna, och investeringen slutade på 25 miljoner kronor.
I dag har de 25 årsanställda och en del extra personal, under sommarens topp har de omkring 100 anställda.
De har förstås gått på minor genom åren, som det förmodat stora arrangemanget Fröken Sverige med höga kostnader till följd.
– Vi satsade jättemycket och det kom tre tävlande, säger Linda.
På senare år blev pandemin en svår prövning. Hotellrummen gapade tomma och anpassningen blev att leverera mat hem till människor.
"I princip alla bokningar försvann, det blev ett jättetapp på extremt kort tid. Vi förlorade kanske 60 procent av vår omsättning i ett slag", sa Johan Frohm till NSD i mars 2020.
– Vi permitterade snabbt personal, vi var faktiskt snabba med beslut då, säger Johan.
– Vi kom ur pandemin med näsan ovanför vattenytan, säger Anders.
Bland de fina minnena finns också arrangemang utanför huset, som exempel Sommarfesten i Kalix, medverkan på Luleås motsvarighet och Hooja på Vassholmen.
De var med och drog i gång Cape East i Haparanda och driver sedan många år campingen på Strandängarna.
Linda säger att de fortfarande är dåliga på att ta beslut och "sjukt dåliga på framförhållning".
Hon är också politiker för Moderaterna, förtroendevald i regionen och kommunen samt har uppdrag bland annat i partistyrelsen, Kommuninvest och Visita.
– Det är olika saker att ta beslut i företag och i politiken, ibland tänker jag att de olika verkligheterna har att lära av varandra. I politiken tar det ofta tid att komma till beslut, men det är inte alltid dåligt, och det är inte alltid dåligt i företagande heller, säger Linda.
Hon nämner som exempel att många hotell ställde om till flyktingverksamhet under flyktingkrisen, men så skedde inte här.
– Vi tog inget beslut och det rann ut i sanden. Det kan ha blivit vår räddning. De anläggningar som styrde om till flyktingverksamhet försvann naturligtvis som besöksmål och behöver nu, när de är hotell igen, göra en resa tillbaka för att bli det, säger Linda.
Anders beskriver att Johan är "en helt otrolig kreatör, få är så driftiga som han" och Linda, "storasystern, en trygghet, hon ser till att saker blir gjorda, hon är väldigt duktig på att se människor i sin omgivning".
– Jag är mer analytiskt lagd, jag vill gärna stresstesta idéer med eventuella framtida scenarier, och visst kan jag bli en bromskloss. Jag upplever att vi kompletterar varandra så bra. Vi är så olika och vi är ofta inte överens, vi kan bråka men vi kommer alltid till beslut. Syskonkärleken finns med i allt vi gör och jag hade aldrig kunnat göra det här tillsammans med några andra än mina syskon, säger Anders.
– Det här är världens bästa bransch. Vi får på riktigt vara nära människor i allt från dop och bröllop till minnesstunder, säger Linda.
Framtiden?
– Vi hade med i affärsplanen för 2003 att om fem år ska ägarna ha dragit vidare till nya hopplösa projekt, säger Johan Frohm och skrattar.
– En stor anledning till att vi blivit kvar är att vi har så roligt på jobbet och att vi har kunnat göra saker utanför huset också, säger Linda Frohm.
De säger att de troligen ännu är kvar och driver hotell Valhall om tio år.
– Hotell Valhall har blivit vårt hjärtebarn, det är mycket svårare att lämna än vad vi kanske kunde tro, säger Anders Frohm.