När Tommy Andersson spelade i högsta serien senast hette lagkamraterna Stefan Tano, Slava Arkhipkin, Jukka Ohtonen och Konstantin Zaletaev.
Och Olov Englund var än så länge bara en påläggskalv.
Tolv år har gått sedan han spelade elitbandy men nu är det dags igen.
– Jag har ju spelat där tidigare men det var så länge sedan så det känns halvt om halvt som en debut, säger han.
Efter ett antal säsonger i Nyborg och Karlsborg fick han inför fjolårssäsongen ett samtal från Kalixtränaren Patrik ”Palle” Rönnqvist som ville att han skulle ingå i Kalix elitsatsning.
Åtta straffmål i fjol
Han motsvarade alla förväntningar – med råge.
– Jag hade spelat back men jag började karriären som forward och har också spelat en hel del på mittfältet, säger han.
I fjol blev det 14 mål totalt, tre spelmål, tre på hörna och hela åtta på straff.
– Tommy var bra hela säsongen och utan Tommys straffmål hade vi inte varit i elitserien nu, så är det, säger Patrik ”Palle” Rönnqvist.
I den sista och helt avgörande kvalmatchen mot Motala gjorde Andersson inte mindre en tre mål från straffpunkten. På övertid vid ställningen 6-6 tilldömdes Kalix en straff och Andersson tvekade först.
– Jag åkte förbi ”Palle” och sa jag har ju tagit två ska jag verkligen ta den tredje också. Han sa bara ”kör”, berättar han.
Debut mot Sandviken
Tommy Andersson satte även den och resten är historia.
– Det blev ett jättejubel. Vilken glädje. Och lättnad. Det var mycket spänning som släppte. Jag minns bara att alla låg i en enda stor hög efter slutsignalen, säger han.
Nu ser han fram emot att göra comeback i högsta serien.
– Bandy har förändrats sedan jag började och konkurrensen i laget är tuff. Det är bara bra. Det är så det ska vara.
Vilket är ditt bästa minne från högsta serien?
– Jag minns ju debuten. Det var mot Sandviken på Jernvallen och jag gjorde två mål. Jag var så nervös att jag knappt visste var jag stod.