Kaunisvaara går i väntans tider

Blir det någon gruvbrytning eller ej undrar många Kaunisvaarabor. De - om några - är väldigt luttrade vid det här laget efter alla turer under årens lopp. Men efter Gränsälvskommissionens miljötillstånd och gruvföretagets ambition att starta gruvbrytningen inom ett par månader, så tror nu fler och fler att det blir av.
- Visst är det flera som nu börjar tro på det. Men fortfarande är många lite skeptiska, säger Kenneth Aro som kämpar med affären trots stadigt vikande kundunderlag.
- Nog skulle omsättningen öka om det började byggas. I alla fall under byggtiden, säger Kenneth Aro som verkligen har gjort sig förtjänt av ett uppsving.
- Min far startade affären 1933 och jag tog över 1973, säger Kenneth Aro som också berättar att det fanns fem affärer i Kaunisvaara på 1950-talet.
Att det fortfarande finns en affär kvar måste nästan betraktas som ett under.
"Förväntningar"
En annan näringsidkare som går och väntar på att det ska börja byggas är Ove Kangas, 62, som driver Pajala svets med tiotalet anställda. Han är född och uppvuxen i Sahavaara som är den södra delen av Kaunisvaara.
- Förväntningarna har funnits sedan Northland kom hit och började borra. Så småningom fick vi höra på omvägar att det såg lovande ut. Att svavlet inte är något hinder som på LKABs tid när de borrade här på 1960-talet. Det gick även att ta del av SGUs undersökningar på bolagets hemsida om hur stort det var, vilket vi inte visste tidigare, säger Ove Kangas.
Den stora fyndigheten innebär också att många hus i Sahavaara måste rivas om det blir brytning där. Däribland Ove Kangas föräldrahem där hans mor, Berta Kangas, 85, fortfarande bor kvar.
- Jag har ingenting emot gruvan, men inte är det roligt att behöva flytta. Här har jag bott i 65 år, säger Berta som minns när gruvbrytningen var aktuell på 1960-talet.
- Jag var faktiskt kocka åt SGU när de provborrade här 1966. De kunde ha börjat då, men plötsligt tog det slut. Det var dock rejäl fart här, mellan tio och 20 personer deltog i provborrningen.
Närmaste grannen, Sigvard Niemi, 68, tror på en gruvbrytning.
- Det har jag gjort från första början. Får de pengar så blir det av. Världen ropar ju efter järn.
Han är också beredd att lämna sitt hem.
- Jag ställer upp för att hela bygden behöver det här. Men sedan beror det på villkoren.
Sigvard Niemi vill att också kommunen kommer och pratar med de fastighetsägare som kommer beröras.
- Från kommunen ska de komma till var och en av oss som måste flytta och informera om vilka tomter de har, hur stora de är och var de ligger. Och det ska vara kommunalråd och högsta tjänstemännen som kommer. Vi måste få någonting i gengäld.
Vart vill ni flytta?
- Det vet vi inte.
Sören Nygård, 65, är en annan som drabbas när Sahavaara tas i bruk.
- Bolaget har sagt 2012. Vi får väl se, säger Sören Nygård som har flyttat tillbaka från Kiruna.
- Jag har byggt om huset 1988 och vi måste få ett likvärdigt boende. Vi har satsat mycket pengar i huset och alla uthus och vi vill heller inte flytta var som helst.
Helst av allt skulle många gärna bo kvar.
- Det skulle vara roligt om man kunde få stanna och se när det blir lite liv och rörelse här, säger Berta Kangas.
Så kan det mycket väl bli.
Första etappen, Tapulivuoma, vilket nuvarande miljötillstånd gäller för, ligger norr om byn och berör inga hus. Något exakt datum för när Sahavaara tas i bruk finns inte, men det kommer dröja ett antal år.
- Närmast ska en lönsamhetsanalys lämnas till styrelsen nu vid månadsskiftet, säger Niclas Dahlström, informationsansvarig vid Northland resources.
När det gäller Sahavaara så säger han:
- Vi har lämnat in om bearbetningskoncession och inväntar svar. Därefter ska ansökan om miljötillstånd lämnas in. Rimligen kan man tänka sig en produktionsstart någon gång under tiden 2013 eller 2014, säger Dahlström.