Drygt 30 representanter för arbetsgruppens medlemsländer, minoritetsfolk och observatörsländer samlades i tisdags för att delta i vad ordförande Mikael Anzén kallade den första öppna diskussionen i arbetsgruppens historia. Diskussionen var en del av arbetsgruppens två dagar långa möte i Gällivare.

Otillräckliga lagar
Fokus för diskussionen sattes redan när Helena Omma, arbetsgruppens vice ordförande samt medlem i Samerådet, inledde med en översikt av rennäringens utsträckning i Sverige. När sedan Ranghild Svonni, administrativ chef för Svenska Samernas Riksförbund, tog över talarrollen bjöds det på en mer ingående beskrivning av samisk kultur och de problem som bland annat gruvnäringen, skogsindustrin och vindkraftssatsningarna har skapat för det samiska folket.

- Exploateringen av traditionella renbetesmarker, genom gruvnäring, skogsindustri och vindkraftsparker, är ett hot mot samiska traditioner. De lagar som finns i dagsläget är heller inte tillräckligt effektiva för att skydda samernas rättigheter, säger Ragnhild Svonni under presentationen.

Artikelbild

| Mats Berg från Girjas Sameby gav diskussionen en verklighetsförankring genom sin presentation av den pågående konflikten mellan Girja samt Leaveas samebyar och det australiensiska gruvföretaget Kiruna Irons.

Verklighetsförankring
Mats Berg, från Girjas sameby, och Niila Inga, från Leavas, hade även bjudits in till mötet och gav diskussionen en reell förankring i och med den pågående konflikten om de gruvor som företaget Kiruna Iron planerar på samebyarnas marker. Mats Berg uttryckte deras rädsla för att markerna ska tas ifrån dem och menade att en eventuell ersättning inte var det viktiga i frågan.

- Vi behöver inte pengar, vi behöver mark. Det är inte möjligt att arbeta med renar om gruvorna öppnar där, säger Mats Berg.

Samernas problem väckte genklang och intresse hos mötets övriga deltagare. Diskussionens sista del ägnades åt att alternativ för att bemöta och arbeta med de krockande behoven hos minoritetsfolken i den arktiska regionen och industriernas exploatering.

Sveriges Arktis
Att det blev just Gällivare som valdes för mötet berodde mest på att orten uppfyllde de kriterier som satts upp.

- Vi ville inte vara i Stockholm, det skulle vara ovanför Polcirkeln och det måste vara relativt lätt att ta sig till och från orten. Gällivare uppfyllde dessa kriterier, säger Mikael Anzén.

Helena Omma, som själv är uppvuxen i Gällivare och som stod bakom förslaget, är nöjd över valet.

- Jag är jätteglad att det blev Gällivare. Det känns väldigt positivt. Det här är ju Sveriges Arktis.