"År 2042. Året då den sista Kirunabon flyttade från samhället".

Så börjar blogginlägget Norrbotten 2050. Det fortsätter ungefär så här:

Det är gruvor från fjäll till kust. Gruvorna är helautomatiserade och styrs från utlandet. Ja, de gruvor vars bolag inte gått i konkurs och lämnat förstörd miljö i sina spår, förstås.

Artikelbild

| Kan det bli så att gruvorna ätit upp och ödelagt stora delar av Norrbotten år 2050? Den här bilden visar gråbergs- och malmbrytning i Aitikgruvans dagbrott.

År 2023 öppnades en gruva vid Kebnekaise. Sarek öppnades för exploatering år 2040 av en enig riksdag. Rennäringen och turismen är utslagna på grund av gruvexpansionen. De sista älvarna är utbyggda som en följd av energibehovet i gruvnäringen. Inlandskommunerna är avvecklade eftersom de inte fick några skatteinkomster från gruvbolagen eller arbetarna, bara kostnader.

Luleås utveckling stannar
Befolkningen är under 200 000, nästan alla bor vid kusten. Luleås utveckling dog när inlandet kollapsade. Fler orsaker till det är att bostadsbyggandet gick för långsamt och att Luleå tekniska universitet inte förmådde bredda sig. De unga kvinnorna har flyttat, många valde Umeå.

- Jag hoppas inte att det blir så här, men det finns en överhängande risk. Senast 29 januari klargjorde regeringen via näringsdepartementet vid Georange-seminariet i Stockholm att det från dagens 16 gruvor ska finnas 31 gruvor i drift år 2020 och hela 49 gruvor i drift år 2030. Merparten kommer att ligga i Norr- och Västerbotten. I första hand vill jag skapa debatt. Väcka känslor, säger Harnesk.

Chock för makthavarna
Andreas Lind, vd för Handelskammaren och utpekad som Luleås blivande kommunalråd, skrev på Facebook att han aldrig läst något som gett honom större lust att debattera.

Artikelbild

| Boliden provborrar på gamla gruvplatsen i laver

Och Kent Ögren skrynklade ihop eftersom Harnesk är en av nyckelpersonerna i landstingets framtidssatsning Kraftsamling.

- Ögren sa till mig att han ville gråta när han läst inlägget och undrade, halvt på skämt men med en kärna av allvar, varför jag skulle vara en av ordförandena i tillväxtrådet. Men jag tycker bara att vi måste få upp ögonen för vår egen utveckling.

Artikelbild

| Han vill väcka känslor och skapa debatt. Nils Harnesk, arkeolog och fritidspolitiker för socialdemokraterna, har skrivit ett dystopiskt blogginlägg om Norrbotten som ett koloniserat land där hela befolkningen finns vid kusten år 2050.FOTO: Pär Bäckström

Nils Harnesk är utbildad arkeolog, flyttade tillbaka till Luleå efter studier för två år sedan och sitter i kulturnämnden för socialdemokraterna. Samhällsengagemanget är starkt och han när en förhoppning om att bli regionalpolitiker.

- Jag hoppas det blir en Region Norrbotten, ett starkt forum för regionalpolitiken, där man har en helhet och kommunerna inte är små öar.

Artikelbild

| Boliden provborrar på gamla gruvplatsen i laver

Miljöprövningen splittrar
Harnesk talar om naturresursernas förbannelse, att bilden av Norrbotten som en mansdominerad region som styrs av råvarupriser bara stärks när gruvbolagen målas upp som frälsare - och han sågar minerallagen i tusen bitar.

- Prospekteringsprocessen är gjord för att gruvprojekten ska gå igenom. Miljöprövningen kommer sist i processen och blir en "bad guy" som splittrar samhällen.

Artikelbild

| Boliden provborrar på gamla gruvplatsen i laver

Han tycker också att LTU i alltför stor grad specialiserat sig på utbildningar till de traditionella industrierna i Norrbotten.

- Det fokuseras på ändliga resurser. Universitetet är en nyckelspelare i samhället. Titta på Umeås universitet, som har en helt annan bredd. Men visst görs det bra saker här också. Jag tror på Kraftsamling, visionsarbetet med Luleå 2050 är ett jättebra initiativ och Facebook är exakt en sådan etablering som behövs.

Harnesk hänvisar till en analytisk utredning som gjorts i Västerbotten, Hållbar regional utveckling.

- Den handlar om just de här sakerna. Vikten av ett bredare näringsliv, och av en varierad ortstruktur. Det behövs en storstad i en region, det behövs städer däremellan och en levande landsbygd. Befolkningen är vår största tillgång, inte naturresurserna.

Tystnad från riksdagen
Någon respons från riksdagsbänken har dock inte Harnesk fått ännu.

- Jag står frågande till varför våra egna riksdagspolitiker inte ser problematiken. En av våra riksdagsledamöter dundrar ut att en höjd mineralavgift skulle innebära slutet för vårt län trots att Australien, en av världens stora mineralproducenter, infört en mineralskatt på 30 procent utan några negativa effekter. Vi måste våga ställa krav, mineraler kommer att fortsätta vara eftertraktade även fast vi ställer högre miljökrav och ökade krav på del av vinsterna. Vi måste också kunna säga nej, kunna motivera att den här utvinningen inte är försvarbar ur ett perspektiv om långsiktigt hållbar utveckling.

- Ska vi etablera en självständig region är det nu vi har chansen, innan det gått för långt. Vi kan inte förvänta oss att regeringen eller någon annan gör det. Det är upp till oss själva.