2022 infördes nya regler för miljöklassning av tankstationer. Reglerna innebar att man behövde ha plaströr mellan cisternen och pumparna som skydd mot korrosion, en stor investering för en liten mack som den Bertil Blind drev i Övre Soppero.
– Det var inte mycket till val egentligen. Största orsaken var att jag kände ett ansvar för byn, säger Bertil Blind.
Mackägare kunde söka statliga bidrag för uppemot 85 procent av den totala kostnaden, resten fick man betala själv. Bertil Blind behövde själv lägga cirka 200 000 kronor själv för uppgraderingen av macken.
– Det måste finnas bensin i bygden om den ska överleva. De som bor i närområdet tankar här och det behövs en verksamhet i byn, säger Bertil Blind.
När han skulle ta beslutade närmade han sig 60 år och för de flesta i den åldern är det ett tufft beslut att satsa så mycket pengar samtidigt som pensionsåldern närmar sig.
Var det rätt satsning?
– Rätt eller fel är svårt att säga för mig. Förhoppningsvis är de glada här i byarna.
Verksamheten har funnits i mer än 50 år och Bertil Blinds pappa drev den först. De senaste 30 åren har butiken och macken varit Bertils arbetsplats. På sommaren jobbar han alla veckodagar, resten av året är det sex dagar i veckan.
– Under sommaren och hösten går det som bäst. På vintern är det mest bybor här.
Vad ger verksamheten dig?
– Man har ju jobb. Det har väl blivit en livsstil och det är svårt att sluta även om tanken finns ibland, säger Bertil Blind.
Fredrik Sikku som bor i Övre Soppero är renskötare och han står och tankar upp stora dunkar i sin skåpbil. För honom betyder macken mycket.
– Allt, skulle jag säga. Annars måste man ju köra till Vittangi eller Karesuando och det är långt, det är fem mil åt vardera håll. Det är inte ekonomiskt hållbart att köra 10 mil bara för att hämta bensin.Bertil är guld värd!
Tankar du ofta här?
– På vintrarna tankar jag varje dag. Den här tiden på året när vi är längre bort med renarna så måste man ju tanka mer. Det går en och annan liter, säger Fredrik Sikku.