– När vi började planera för flytten så hade vi som målsättning att varenda kirunabo ska ha en anledning att komma hit till huset under det här sista verksamhetsåret. Och nu under våren har det här arbetet intensifierats, säger Jenny Lindberg, projektledare för stadshusflytten.
Kommunen har bland annat arrangerat stadshusvandringar under våren på helger och vardagskvällar. Arrangemanget har varit gratis men besökarna har fått hämta ut biljetter.
– Det har varit så stort intresse, och det är kirunabor, inte externa besökare, utan kirunabor som har kommit och velat höra detaljer om stadshuset, säger Jenny Lindberg.
Under maj månad bjuder kommunen in alla skolor, omsorgsboenden och allmänheten i kommunen till stadshuset.
– Istället för att göra en minnesgrej som var och en kan få som kommer hit så försöker vi få så många som möjligt att komma till huset. Vi har haft många arrangemang och verkligen försökt använda huset det här sista halvåret för jag tror att många kirunabor kommer att sakna det, säger kommunalrådet Kristina Zakrisson (S).
Kommunen satsar mycket pengar på att bjuda in allmänheten.
– Nu har inte jag den exakta siffran, det handlar om bra många 100 000. Men vi tycker att det är värt det, det är en så stor händelse och påverkar så många, säger Zakrisson.
Det sista offentliga arrangemanget i stadshuset blir studentbalen i juni. Sedan startar flytten och stadshuset stänger den 10:e augusti.
– När man går här och ser volymen så är det nästan så att man gråter en skvätt, tänk att vi ska riva det här, det känns i hjärteroten, men det tror jag att det gör för många, säger Kristina Zakrisson.
Under måndagen fanns elever från Hjalmar Lundbohmsskolan på plats för att bland annat få höra kultursekreterare Lennart Lantto berätta om byggnaden och få en chans att ta avsked av huset.
– Det är tråkigt, det symboliserar Kiruna. Men det är samtidigt roligt när det händer något nytt och att det ska bli en helt ny byggnad, och den ser ganska snygg ut, säger Emilia Lans som går andra året på ekonomiprogrammet.
– Den nya byggnaden är jättefin, men självklart är det lite trist, det är så mycket historia i den här byggnaden. Men samtidigt är vi så pass unga att vi inte har någon särskild relation till huset. Men för de äldre förstår man att det kan vara jobbigt, säger Meg Rehnstedt.