De vill förstå hur landet hamnade där det ligger

För att ta sig ut till undersökningsplatserna har geologerna Susanne Grigull, Colby Smith, Théo Berthet och Henrik Mikko vandrat 10-12 kilometer om dagen den senaste veckan – i oländig fjällterräng.

– Det känns i fötterna, säger Henrik Mikko.

Ändå har de valt ut platser som har bedömts vara relativt lättillgängliga. De behöver få med sig tung utrustning, till exempel en bergsåg, och ville inte belasta budgeten med dyra helikopterresor.

Förra veckan har de bland annat befunnit sig på norra sidan av Torneträsk för att studera en bit av den så kallade Pärvieförkastningen, en spricka i jordskorpan som tros ha bildats för tusentals år sedan – exakt hur är fortfarande oklart.

– Exakt när vet man inte, det är en av de saker vi hoppas på att kunna få svar på, säger Susanne Grigull, berggrundsgeolog.

Pärvieförkastningen fortsätter att orsaka jordskalv. Genom att studera hur istidslandskapet har rört sig – hur berggrund har förflyttats – vill forskarna ta reda på om förkastningssystemet bildades vid ett enda tillfälle, i flera steg, eller i en process som fortfarande pågår.

– Den kunskapen är viktig för samhället när det kommer till byggandet av infrastruktur, till exempel dammar, vägar och gruvor, säger Susanne Grigull.

Och idag är kunskapen begränsad. Forskningsprojektet, som finansieras av Sveriges Geologiska Undersökning (SGU), är unikt i sitt slag.

– Jämfört med Kalifornien eller Japan har förkastningssystemen här undersökts väldigt lite. Det som är speciellt är att förkastningarna här har uppstått mitt i en kontinentalplatta och inte i en skarv, säger Susanne Grigull.

När NSD träffar geologerna har de en planeringsdag på hotellet i Kiruna, men snart ska de ut i fält igen, i trakterna kring Merasjärvi och möjligtvis också Stora Sjöfallet, förutsatt att man får tillstånd från den berörda samebyn. Under helgen har de hunnit undersöka marken mot Nikkaluokta – och där upptäckte de något oväntat.

– Det finns fyra "hak" i jordskorpan längs vägen mot Nikkaluokta. Ett av dem korsas av en rullstensås. Då kunde vi se att rullstensåsen var alldeles slät upptill, säger Henrik Mikko.

Utifrån det kan man dra slutsatsen att haket är äldre än rullstensåsen – annars hade rullstensåsen haft ett hack på sig. Forskarna kan alltså vara säkra på i vilken ordning aktiviterna har inträffat.

– Att det går att se så tydligt är ovanligt, säger Susanne Grigull.