De har tvingats att åka till Sunderbyn eller Piteå för att göra rutinultraljud. Men när de gravida kvinnorna i Kiruna protesterade via instagramkontot ”Verklighetenskiruna” i förra veckan fick det effekt. Region Norrbotten fixade en tillfällig lösning.
Linnéa Larsson är en av de gravida kvinnorna som har fått en tid för ultraljud i Kiruna den här veckan.
– Det var tanken att jag skulle göra det i Gällivare. Så det är jätteskönt och tryggt att få göra det på hemmaplan i stället än att behöva åka iväg till Gällivare, säger Linnéa Larsson.
Hon säger att det är bra att regionen lyssnade.
– Det känns jättebra att man ändå tar den här frågan på allvar. Men jag tror att mycket beror på att det blev sån uppståndelse, att de kände att de behövde backa. Men det är tråkigt samtidigt att det ska behövas sån uppståndelse. Det har ju funnits här och sen plockade man bort det lite allt eftersom, säger hon och fortsätter:
– När man ringer och bokar tid och får Sunderbyn eller Piteå. Nej, tänkte jag: ”Jag åker inte 70 eller 80 mil tur och retur”. Är man gravid är det inte kul att vara på vägarna. Man vet inte vad man får för svar och så ska man tillbaka.
Får du känslan att regionen ärligt har lyssnat på er?
– För tillfället, absolut. Men det är som de skrev: De gör det här nu i tre veckor. Sen ska de, enligt vad det stod i er tidning, utvärdera det här och se vad som händer sen. Jag känner att kampen inte är över. Den är långt ifrån över, utan det känns som att vi kommer att få kämpa för att få ha kvar det här i det långa loppet.
Ultraljudsundersökningar är inte det första som har försvunnit från Kiruna sjukhus.
– Vi har blivit av med så mycket som BB och akutkirurgi. Vi måste ändå vara värda att få ha en kvinnovård på plats i Kiruna. Det kan de ändå erbjuda oss utan att vi ska behöva bråka om det. Att man kan bemanna det året om, att det inte dras in för att det är semester. Det var så de gjorde med gynekologin också. Det kom hit läkare och efter sommaren fanns det inte mer. Det var samma nu.
Vågar du hoppas på en permanent lösning?
– Jag hoppas ju så klart på det. Men jag är skeptisk till att vi inte kommer att behöva kämpa för det. Det är som allt annat. Det känns som att vi hela tiden måste höja rösten.