Kvinnojouren i Kiruna har drivit sin verksamhet i nästan 30 år. Med ideella krafter har föreningen telefonjour dygnet runt och erbjuder ett skyddat boende för kvinnor som behöver komma hemifrån på grund av hot eller våld i hemmet.
2010 användes det skyddade boendet i 233 nätter av kvinnor och barn.
- Misshandel sker inte på kontorstid, så vi har telefonen vid nattduksbordet på nätterna, säger Marianne Nyström, styrelseledamot.
Går inte ihop
Men ekonomiskt är det svårt att få verksamheten att gå ihop. Kommunen bidrar med en del pengar till hyran och ger ett verksamhetsbidrag. Det räcker inte till allt som behövs. Kvinnorna som kommer har ibland inga pengar till vare sig tandkräm eller tvättmedel.
- Telefonräkningarna blir dyra eftersom vi betalar vidarekopplingen från den fasta telefonen. Ibland kan kvinnorna som ringer till oss behöva prata länge, säger Marianne Nyström.
Kvinnojouren har flera gånger uppvaktat kommunen för att få mer pengar, och förra året fick den ett extra anslag för att täcka de fasta kostnaderna.
Genom bidrag från lokala företag och partier har jouren lyckas betala el och hyra för det skyddade boendet.
Sökte inga pengar
Socialstyrelsen har genom länsstyrelserna beviljat pengar till kvinnojourer.
Kiruna kommun valde att inte söka av pengarna.
- Kommunen var tvungen att vara huvudman och bedömningen då var att man inte orkade med det när verksamheten hade fått sparkrav på sig, säger Kenneth Nilsson, före detta ordförande
i socialnämnden.
Kommunen har det övergripande ansvaret för dem som råkar
ut för våld i nära relationer.
De har egna skyddade boenden och i kommunen finns en till jour för kvinnor, Änglagården tjej- och kvinnojour.
Men för att möta upp de kvinnor som söker sig till kvinnojouren behöver föreningen mer ekonomiska resurser.
Vill ha en halvtidare
- Vi skulle vilja ha möjligheten att ha en halvtidsanställd. Nu arbetar vi ideellt med boendet och med att följa kvinnor till socialen och polisen. Ibland tar det lika mycket tid som ett heltidsjobb, säger Marianne Nyström.