Erik Sarri, till vardags fjällentreprenör och renskötare, är en del av expeditionen.
Isbrytaren, dess besättning och forskare är inne på den sista veckan av sju kring nordvästra Grönland. Erik Sarri från Nikkaluokta är med i forskargruppen som forskningsstöd och teknisk support. Via mejl får vi kontakt.
"Det går bra här. Arbetet varierar. Ibland är det mätningar av glaciärer som gäller. Andra dagar kan det vara utsättning av undervattensinstrument."
Han är både isbjörnsvakt och marin däggdjursobservatör. Expeditionen ska störa djurlivet så lite som möjligt. Och en del djurmöten har det blivit, ofta på håll.
"Hittills har vi sett fyra isbjörnar men då har vi varit ombord på Oden. Sälar har det också varit. Några ombord har sett narvalar. När man är i land ser man nästan alltid myskoxar. Harar finns det också gott om. De är vita året om så de upptäcker man lätt. Några fjällrävar har vi också sett. Vi ser ofta spår av vargar i närheten av myskoxe-flockar."
Isbjörnsfamilj.
Myskoxe i området.
Han berättar att vargarna är helvita och relativt lätta att upptäcka när det är barmark.
Varg i området.
Att de överhuvudtaget nådde fram till Victoriafjorden var en vinst för glaciärexperten Nina Kirchner. Hon är till vardags chef på forskningsstationen i Tarfala och är en av två expeditionsledare.
Erik Sarri, Anders Svensson och Nina Kirchner, vid sidan av Ostenfelds glaciär.
"Det var stort! Vi hade räknat med 20 procents chans att komma till fjorden, så vi var väldigt glada att kunna börja forska där. Nu har vi efter drygt två veckors jobb lämnat fjorden för att på vägen hem göra en flera dagars lång arbetsinsats i Petermannfjord."
Är det något som överraskat dig?
"Ostenfelds glaciär som mynnar ut i Victoriafjorden hade för ett tag sedan en så kallad flytande glaciärtunga som man vet - från satellitbilder - att den har kollapsat. När vi åkte till Ostenfelds front var jag inte beredd på omfattningen av kollapsen. Jag hade nog inte förstått från satellitbilderna hur mäktig den var. Jag tror att det vi såg nu kommer att ses oftare i en varmare framtid, tyvärr."
Kollaps-zonen vid Ostenfelds glaciär. "Jag var inte beredd på omfattningen", berättar Nina Kirchner, expeditionsledare.
Expeditionens oceanografer har också gjort många mätningar för att kunna säga mer om det varmare Atlantvattnet som tränger sig in mot norra Grönlandskusten.
Vad kan man säga om det ni fått fram hittills?
"Vi har kunnat samla in helt unik data och det gäller inte bara glaciärerna utan också vattencirkulation i fjorden, drivved på stranden, sediment från havsbotten och spår av tidigare nedisningar på havsbotten. Mycket av det kommer att analyseras i detalj efter expeditionen, men vi kan redan nu säga att vi har unikt material som bland annat kommer att föras in i datamodeller."
Det ska förbättra den kunskap som forskarna behöver för att göra bättre prognoser för havsnivåhöjningen och den globala uppvärmningen.
Isbrytaren Oden i ingången till Victoriafjorden.
Erik Sarri är till vardags fjällentreprenör och renskötare i Girjas sameby. Han är nöjd med expeditionen. Även om allt inte gått som planerat.
"Vi lyckades inte runda Grönlands norra del och åka mot Svalbard. När vi kom till Lincolnhavet blev isen för tjock och i kombination med packis så tog kaptenen beslutet att vända om och åka söderut igen mot Pituffik på Grönland."
Vad hoppas du på nu?
"Jag hoppas att all tid och kraft som forskarna har lagt ner på denna expedition verkligen mynnar ut i något som hjälper människan att förstå hur både klimat och natur fungerar på ett bättre sätt."
Om vädret tillåter så lämnar de Grönland i början av nästa vecka med ett Herkulesplan.