I juli 1959 åkte en grupp pojkscouter tåg från Tyskland till Abisko. Deras ledare sökte ett riktigt äventyr i riktig vildmark och gruppen hade förberett sig och samlat pengar till resan i ett och halvt år.
Gruppen vandrade från Abisko längs Kungsleden till Kebnekaise och avslutade vandringen i Nikkaluokta där de tog bussen tillbaka till Kiruna.
Äventyret blev en stark upplevelse för den då 16-årige Burghardt David.
- Det starkaste minnet är landskapet utan träd, renarna och att det aldrig blev mörkt. Och naturligtvis de vänliga människorna, de var så godtrogna och låste inte sina dörrar, säger han.
Trots att pojkscouterna var väl förberedda så blev vandringen inte riktigt som de hade tänkt sig. När de planerade äventyret så tänkte de inte på att det inte skulle finnas några träd på kalfjället.
- De kunde inte göra upp eld så de fick äta maten kall och de kunde inte slå upp sina tält som skulle knytas fast i träden, säger Tom David, son till Burghardt David.
Scouterna hade inte heller räknat med alla mygg som åt upp deras bara ben som var klädda i klassiska korta scoutchorts.
Något annat som kom en överraskning var midnattsolen.
- Min far kunde inte sova så han gick runt på natten och hittade renhorn som han tog med sig och bar på under hela vandringen. Idag hänger det hemma på väggen, säger Tom David.
55 år senare, nu 71 år gammal, hade Burghardt David en önskan om att återvända och uppleva naturen ännu en gång, nu med sina vuxna söner.
De besökte Kiruna men huvudmålet var att vandra från Nikkaluokta till Kebnekaise och tillbaka.
- Man känner sig så fri här. Jag är lycklig, jag njöt av vandringen till Kebnekaise, säger Burghardt David och visar svartvita bilder på sig själv som 16-årig vandrare efter Kungsleden.
- Det var ett riktigt äventyr, säger han och ler.