För Evelina tog livet en vändning

Sommaren 2006 tog Evelina Persson studenten från Holmens häst- och ridutbildning i Kalix. Precis som för alla andra kände Evelina att alla möjligheter låg framför henne, hon funderade på att flytta söderut för att försöka få jobb inom häst branschen. Men ödet, eller vad man nu kan kalla det, ville något annat. Två månader efter studenten gick Evelina på en rutinkontroll på ungdomsmottagningen och då konstaterades att hon var gravid. Evelina var singel och kände sig inte redo för att bli mamma. Hon funderade på abort och en ultraljudsundersökning bokades redan nästa dag för att se hur långt graviditeten var gången. Ultraljudsundersökningen visade att Evelina var gravid i femte månaden och abortgränsen var därmed passerad. Hon fick milt uttryckt en chock.

Idag 20-åriga Evelina är öppenhjärtig när hon berättar om vad som hände sen;

- När man just tagit studenten känner man sig fri, nu börjar livet. Men det vände på sig, nu tog livet slut, så kändes det. Idag skäms jag för att jag ville göre abort och livet tog inte slut när jag blev mamma. Det tog en annan vändning bara, säger hon.

Det är en glad och vältalig Evelina jag möter på öppna förskolan i Kiruna. Hennes son som föddes, Isak, har hunnit bli elva månader och är en glad framåt gosse med vackert mörkt hår. Hon säger att efter graviditetsbeskedet blev det hektiska fyra månader innan förlossningen. Det var mycket som skulle fixas innan babyn kom. Men mentalt var det svårare att komma ikapp, även om Evelina kände hur hon mognade stegvis under graviditeten.

- Man ska ha nio månader på sig innan babyn kommer, jag hade fyra. Det var väldigt kort tid och det var kaos i min familj. Men jag var inte rädd för förlossningen, det var det minsta problemet i kråksången.

Det var bara att gilla läget och Isak föddes med Evelinas barndomsvän som stöd i förlossningsrummet.

- För henne var förlossningen inte lika vacker som för mig, säger Evelina och skrattar.

- Själv glömmer man all smärta när man fött, men hon funderade nog en stund efteråt.

Första månaderna efter Isaks ankomst var svåra. Evelina hade inte till fullo accepterat sin nya roll, men hon berättar att hormonerna och instinkterna till sist förde henne rätt. Idag beskriver hon sin situation med tacksamhet.

- Jag har det bra. Jag har dagisplats och lägenhet. Jag ska söka jobb och har något att kämpa för. Vad gjorde jag utan Isak, frågar hon sig själv.

Evelina förstår att man undrar hur hon kunde gå i hela fem månader utan att förstå att hon väntade barn. Hon säger att hon kanske anade någonstans, innerst inne, men slog det ifrån sig. Sedan kom mensen som vanligt och hon gick inte upp i vikt. Naturligtvis funderar man också hur hon levt medan hon väntade barn och inte visste något. Hur var det med alkohol och tobak?

Evelina svarar att hon tack och lov jobbade hårt under sommaren och inte gick på mycket fester. Men visst, under studenten drack hon och så har hon snusat. Hon är glad över att det gick bra ändå.

- Självklart var jag orolig när jag väntade barn och självklart kollade jag extra när han föddes. Men det var ett friskt barn och graviditeten var bra. Barnmorskan sa att jag inte behövde vara orolig.

Evelina konstaterar att hon mognat och blivit vuxen i och med Isaks ankomst.

- Det är helt otroligt vad som händer med en när man får barn. Det är att bli mamma man är ämnad för. Man är samma person, men man är så mycket starkare och man klarar av mycket, säger hon.

Hon är glad över att Isak "inte är något kolikbarn" och tror att hon haft mycket hjälp i mammarollen av att hon är hästtjej.

- Som stalltjej är man van vid att ta i och jobba hårt. Man är också van vid rutiner.

Men självklart är allt inte rosenrött. Evelina kan känna sorg över att hon inte hade någon riktig ungdomstid.

-  De tankarna kan komma när man inte får sova eller när Isak är sjuk. De dagarna kan vara tunga.

Svåraste är ändå att hon inte har någon att dela ansvaret eller att dela glädjen med. Som när Isak skrattar mitt i natten eller ler på ett mysigt sätt. Fast där ser hon en ljusning och hoppas på att Isaks pappa inom sinom tid ska ha honom mer regelbundet.

Själv hoppas hon på att någon gång träffa en kille att bilda familj med och han får gärna själv ha barn. Evelina tror att det är lättare att få det att fungera då. För tillfället tar hon dagen som den kommer och hon har lagt många projekt på is.

- Jag har barn nu, det går först.