Frilufts-profilerna Frida Lind Oja och Kristian Poromaa förbereder sina cyklar på gården utanför hemmet i Laukkuluspa, längs vägen mot Nikkaluokta.
Äventyr är de vana vid. De har sprungit från Nikkaluokta upp till toppen av Kebnekaise och tillbaka på samma dag. De har sprungit flera dagar i sträck.
– Det mesta vi gjort har handlat om tävling eller att träna inför tävling. Vi lärde känna varandra under en elvamilalöpning, säger Kristan Poromaa.
Men nu handlar det inte om tävling. De ska cykla 630 mil och de tänker sig vara ute en månad.
De har barn i åldrarna 16, 20, 25 och 26, som kommer att välkomna dem i Spanien.
– Det är så roligt att de vill följa med oss på semester fortfarande och tillsammans med deras kompisar. De senaste somrarna har vi haft som ett helt handbollslag med oss på semester. Så förra sommaren sa Kristian: Undrar hur man skulle göra för att få en semester på tu man hand, vi kanske skulle cykla till Spanien? Så blir det och de kommer möta upp oss där.
Vi träffar dem under måndagen i Laukkuluspa i Kiruna kommun. Härifrån börjar de cykla tisdag och målet är Tarifa i sydligaste Spanien.
Det finns en del utmaningar. Det gäller att få i sig energi och att lägga upp cyklingen så de kommer fram till samhällen när butikerna är öppna.
– Värmen kan bli ett problem i Spanien. Det kan bli att vi får stiga upp och cykla väldigt tidigt, eftersom vi valde den här tiden på året.
Hennes sambo tillägger:
– Största farhågan är sista delen av resan, från San Sebastian över platåerna på 2000 meters höjd. Det kan vara 50 grader. Det blir otroligt mycket klättring uppför i Spanien och där kan det bli väldigt varmt. Vi kommer behöva skydda oss från solen.
Han plockar fram alla vägkartor. De ser fram emot Frankrike. Tyskland har redan ställt till med problem men de har löst det genom att byta ut cykellamporna för att de ska vara godkända där.
När de valde att cykla för egentid kom de ganska snart fram till att de också skulle cykla för att lyfta psykisk ohälsa och samla in pengar till organisationen Aldrig Ensam. Det är också till den organisationen de varje år tillsammans med släkt arrangerar ett skidlopp från Laukkuluspa till Puoltsa.
–Viktors minneslöp. Det är för min kusin som valde att avsluta sitt liv för tidigt och det är för honom och för alla andra med psykisk ohälsa vi cyklar, säger Frida Lind Oja.
De kommer ha med sig armband längs vägen med orden Aldrig Ensam och de hoppas kunna bidra till fler samtal om hur vi mår.
– Jag har alltid känt att om jag hade vetat mer... Jag tror att i små samhällen som här så pratar vi inte om psykisk ohälsa. Jag önskar att jag hade vetat mer, innan Viktor blev sjuk. Därför känns det väldigt personligt att få göra den här resan för honom. Han skulle ha varit den första som räckte upp handen nu och följt med. Han hade cyklat med oss om han hade levt idag.
Hon berättar vidare att kusinen var den som peppade henne att tillsammans med honom åka Nordenskiöldsloppet.
Insamlingen hade, innan de ens börjat cykla, fått in över 55 000 kronor.
– När folk ger pengar till det här så det är många som skriver ett namn, att man hedrar någon som gått bort. Det gör riktigt riktigt ont i hjärtat att läsa, säger Kristian Poromaa, och fortsätter:
– Intresset för insamlingen visar också att det finns ett behov i samhället att prata mer. Jag är från Tornedalen och där pratar vi inte om det här. Jag har också en kusin som tagit bort sig, hon blev bara 16 år. Men det är samma här, det är för jobbigt att prata om det. Det här med vårt cyklande blir ett sätt att lyfta det.
De pratar om hur svårt det är att förstå och om hur viktigt det är att i ett stressat samhälle ta sig tid att prata och lyssna.
– Jag tror att det är bra att belysa psykisk ohälsa på det här sättet. Man pratar om vår cykeltur och samtidigt kommer man in på måendet. Det blir lite lättsammare att börja prata om det, säger Frida.
De börjar trampa från Laukkuluspa under tisdagen. Och de cyklar inte ensamma.
– Jag kommer ha med mig Viktor hela vägen. Så är det vad vi än gör, på tävlingar eller på andra turer. Han är en kompis som alltid varit med oss på våra tokigheter.