När hon var 18 år gammal valde den idag 42-åriga Lisbeth Isaksson att hoppa på en tre och ett halvt år lång socionomutbildning i Östersund. Sedan 1999 arbetar hon som socialsekreterare med inriktning på missbruksfrågor i Kiruna kommun.
– Jag ville jobba med människor. Och hjälpa människor. Så ädelt är det, säger Lisbeth Isaksson och skrattar ödmjukt.
Hon tycker att yrket ger henne mycket tillbaka som människa och individ. Att ta ett mer högavlönat industrijobb, som till exempel i gruvan, har aldrig varit aktuellt.
– Både jag och kollegor har väl tänkt tanken. Men lön är ju inte allt heller, även om det är viktigt. Och det finns ju många nackdelar med gruvan också, kan jag tycka, säger Lisbeth Isaksson och fortsätter:
– En annan anledning till att jag valt att stanna i det här yrket är att man får en helt annan personlig utveckling än vad jag kan tänka mig att i alla fall ett traditionellt gruvjobb skulle ge.
Lisbeth Isaksson kände sig tidigt motiverad att studera för att kunna arbeta med det hon vill. När hon nu minns tillbaka uppfattar hon det som att hon och de andra flickorna i hennes högstadieklass hade ett annat driv än pojkarna och därmed också nådde bättre betyg.
– Det tror jag man ser ganska tidigt. Jag tror att alla tjejer hade bättre betyg än pojkarna.
På högskoleutbildningen hade hon som så många andra svackor i sina studier. Men tack vare målbilden att bli färdig socionom lyckades hon genomföra skolgången.
Att hon studerade vidare efter gymnasiet är inget Lisbeth Isaksson ångrar idag, även om hon tycker att hon har dragit sina största lärdomar under åren som verksam i yrket. Hon är glad att hon genomförde skolgången och skulle göra om det om hon hade varit 18 år idag. Men det är inte säkert att hon skulle ha valt samma bana som hon gjorde i början av 1990-talet.
– Jag tror, utan att ha jobbat i arbeten som inte kräver högskoleutbildning, att det ger mer stimulerande arbetsuppgifter. Det ger större ansvar, det är i och för sig på gott och ont. Men en större frihet i arbetssituationen, säger Lisbeth Isaksson som lägger stor vikt vid just frihet:
– Det är jätteviktigt. Det är en anledning till att gruvan inte var så intressant. Jag kan inte tänka mig skiftgången, nästintill nattskift. Mig passar det, med familj och så, bra att jobba 8 till 17. Givetvis ännu kortare arbetsdagar, helst, men dagtid i alla fall.