Kerstin BÀckström sitter pÄ sitt kontor i stadshuset med utsikt ut mot kyrkan. PÄ hyllorna finns pÀrmar och foton pÄ barn och barnbarn. Hon kommer in ett par timmar om dagen. En stroke har tvingat henne att ta det lugnare. Men det Àr inget för Kerstin BÀckström. Hon var bara 16 Är nÀr hon för 50 Är sedan började pÄ sitt första jobb vid Kiruna kommun. AnstÀllningen var som kontorist pÄ förrÄdet pÄ Lappgatan.
â DĂ€r fanns allt frĂ„n spik, kantsten, olja och bensin till toapapper. Allt behövs i en kommunal verksamhet. Alla jobb delades ut dĂ€rifrĂ„n. Det kunde handla om lĂ€ckor eller att det behövde plogas nĂ„gonstans, berĂ€ttar Kerstin BĂ€ckström.
Efter 14 Är pÄ samma stÀlle blev hon, som hon sjÀlv uttrycker det, en inventarie. Hon minns kompisarna frÄn den tiden.
â De som jobbade dĂ€r var med mig i sĂ„ mĂ„nga Ă„r. Man gick in i verkstaden och drack kaffe. Jag fick prova pĂ„ att köra vĂ€ghyvel som 16-Ă„ring. Det var roligt.
NĂ€stan hela 1960-70-talet gick och Kerstin BĂ€ckström fortsatte sin kommunala bana pĂ„ Lomboloskolans bibliotek â en helt annan verksamhet Ă€n den pĂ„ förrĂ„dsavdelningen. Jobbet var en inkörsport till kulturen, som följt med i alla hennes jobb sedan dess. Men det var i mitten av 1980-talet som hon tog steget in i teknikens vĂ€rld och började arbeta med dator.
â Det var jĂ€ttespĂ€nnande, nĂ„got helt nytt. PĂ„ förrĂ„det hade vi ingenting elektroniskt. Men visst Ă€r det stor skillnad pĂ„ att arbeta med dator dĂ„ och nu. DĂ„ hade man ett eget program som ingen annan kom in pĂ„. Men dĂ„ kĂ€ndes det modernt.
En annan tjÀnst som hon minns med vÀrme Àr nÀr hon ÄtervÀnde till böckernas vÀrld och fick ta tag i Bolagsskolans bibliotek.
â Det var sĂ„ roligt. Min chef sade, gör vad du vill, bara du gör det bra. Och jag lĂ€t bygga om sĂ„ vi fick ett otroligt fint bibliotek.
SÄ smÄningom hamnade hon i stadshuset och dÀr har hon gjort sina sista Är innan den stundande pensionen. PÄ frÄgan vad hon kommer att sakna mest finns ingen tvekan.
â Föreningskontakterna jag har i det hĂ€r jobbet, arbetskamraterna och mina chefer som jag har haft bra relationer med. Det kĂ€nns trots allt bra att sluta och kĂ€nna att jag inte Ă€r osams med nĂ„gon. Nu ska jag vara i min stuga, hĂ„lla pĂ„ med hantverk och grĂ€va i blomlanden. Jag vill göra sĂ„nt som man kan göra med hĂ€nderna, sĂ€ger Kerstin BĂ€ckström.