Jill Johnson
När Jill Johnson med band intog LKAB-scenen på lördag kväll så regnade det och temperaturen låg på 10 grader. Publiken nedanför stod iförda huvor, regnjackor och ponchos.
– Jag tycker att det var som att ramla in i en famn. Jag har alltid känt med norra Sverige att kärleken till musik är stor här uppe. Jag har haft en förkärlek för Norrland, även under de tider då countryn inte var stor. Det var helt fantastiskt. Underbar publik, i regn och ganska kyligt, säger Jill Johnson.
Hon har tidigare spelat i Kiruna, vid festivalen och på företagsevent. Den här gången kommer hon till en ny stad.
– Jag vågar inte säga så mycket om Kiruna, för jag är så rädd att trampa på några tår men tidigare idag satt jag på Kastrup - direkt från Kreta. Jag satt och snackade med en jättehärlig kille som visade sig komma från Kiruna. Han pratade om att hans barndomsstigar var borta och när man hör sådana saker så gör det ont.
Men samtidigt är hon fascinerad av det hon sett.
– För mig är det rätt coolt att få se det. Jag tycker att det är häftigt, nytt och mycket snygg arkitektur och jag är imponerad av det. Men jag känner också för folket och för urinvånare som fått flytta på sig. Jag känner att man tassar lite på tå kring det där, säger Jill Johnson.
När förfrågan kom från gänget bakom festivalen, rätt sent eftersom det rått oklarheter kring arrangörskapet länge, så tvekade hon aldrig.
– Jag är så tacksam och så glad att vi får komma. Att man satsar på festival häruppe. Det är ju jättedyrt. Bara vi är sju personer som ska flygas hit, och det kostar jättemycket. Vi ska ha betalt, äta och bo på hotell. Det är en jättefin festival. Det här giget kommer innan vår turné börjar och jag flög raka vägen från Kreta. Jag har sovit fyra timmar på ett hotellrum och giget kom in sent. Jag skulle aldrig missa att komma hit.
Du drog en anekdot i snacket mellan låtarna på scenen om någon som körde in i ett träd. Kan du avslöja vem det var?
– Det var en av mina musiker. Han körde in mellan två träd och satte skotern där och den var inte mycket kvar av. Hemskt. Men jag förstår det. Vi är söderifrån, jag är från Skåne och många har knappt sett snö. Nu har jag kört motorcykel mycket i mitt liv och är van att köra men har man inte gjort det så ska man inte köra.