Det är sen eftermiddag bara ett par dagar innan julafton, och i fönstret på Kirunas enda chokladfabrik ser man Thomas Rosencrantz arbeta frenetiskt. Sedan starten 2004 har julen varit den månaden där han, och sambon VerenaBrechbühler, arbeta som hårdast i den lilla röda stugan med att tillverka Kirunapraliner, som under åren blivit en allt populärare julklapp.
– Varje år märker vi av en skillnad i försäljningen, det är inga jätteökningar men det är absolut en skillnad, säger Thomas Rosencrantz, som står och arbetar med en ny laddning chokladsmet.
Thomas Rosencrantz är utbildad confiseur, den franska yrkesbeteckningen för en konditor som tillverkar chokladpraliner, och flyttade till Kiruna från Schweiz 1992 för att köra hundspann. Men redan då fanns idén att starta en egen chokladfabrik.
– När jag flyttade hit i början på 1990-talet fanns det inget intresse för choklad. Jag hörde mig för och försökte kolla av marknaden men praliner var något okänt. Kirunabor är inte uppfödda på choklad, utan man äter bara Marabou och Aladdin. Men det finns så mycket bättre.
Finns det någon choklad som fortfarande är svårsåld?
– Ja, flera. Praliner med sprit är tillexempel svåra att sälja av någon anledning, det är som att människor inte våga testa utan man köper nått man känner igen. Men man behöver inte vara alkoholist för att gilla smaken av sprit.
Passionen för chokladtillverkning var något han drabbades av under studenttiden på den treåriga konditoriyrkeskokan i schweiziska Luzern.
Vad är det som är tjusningen med att göra det här?
– Att tillverka praliner är annorlunda mot att till exempel göra bakelser. Det krävs en exakthet och en noggrannhet som jag tycker om. Jag har arbetat på bageri, och där saknas det den här utmaningen, att göra ckokladpraliner är mer av en konst.
Funderar du någonsin på att expandera verksamheten?
– Nej, tanken är att jag vill kunna kombinera det här med min draghundsverksamhet. Om jag expanderade skulle det innebära att jag var tvungen att stå här och jobba dygnet runt.
Hade vi genomfört intervjun samma tid dagen innan hade det varit svårt att få plats med två personer inne i den knappt 10 kvadratmeter stora stugan. Tidigare på morgonen lastade Thomas Rosencrantz sin skåpbil full med praliner för att sedan leverera beställningar av choklad till olika köpare inne i centrum och ordnade leveranser söderut i länet.
– Det här är en hektisk tid, jag är här sju dagar i veckan och arbetar under den här månaden för att hinna med allting.
Det är mycket jobb, lessnar du aldrig?
– Det är skönt att julen snart är över, så mycket kan jag säga, säger Thomas Rosencrantz.