Det är kvarteret Ortdrivaren som snart går i graven. Martinssons hörna, det rosa huset mittemot järnvägsparken, rivs just nu. Till veckan är det Ralph Erskines gula Mullbänken som ska krossas mellan tänderna på rivningsmaskinerna.
Snusdosan och Spottkoppen, med sina tretton respektive tio våningar, rivs inte i en handvändning. Under veckan saneras det asbest från taket.
– En utmaning var att det var asbest i yttertaket på Snusdosan, och eftersom det var så högt upp så är det mycket att tänka på med att bygga ställningar och mycket kring säkerheten, berättar projektchefen Mari Kuokkanen, LKAB.
Bygghiss, ställningar och en lyftkran står uppställda kring Snusdosan.
– Förfarandet med asbest vet vi om och vi känner oss trygga i hur man hanterar det. Men utmaningen kommer med höjden. Säkerheten prioriteras, vi måste göra det på ett säkert sätt, säger byggledaren Kent Nilsson Sarri, LKAB.
Rivningen med maskin av de två höghusen startar senare till hösten när saneringen är klar och när bygghissar och ställningar är nedmonterade. Då ska de tomma skalen rivas.
På marken en bit från husen ligger en jätte-sax, som ska användas till rivningen av höghusen.
– De kommer klippas ned, med våra specialbyggda grävmaskiner för höjdrivning, berättar Mats Helin, LTH:s projektchef för rivningarna.
Betongen ska krossas och pulveriseras. Maskinerna börjar uppifrån och går nedåt. Övervakningssystem i maskinerna och ett helt gäng tv-kameror är till hjälp för den som kör grävmaskinen. Det finns en mängd olika verktyg som sätts fast på grävmaskinen.
– Det finns både rena saxar som påminner om modell större hushållssaxar, krossverktyg, stålsaxar, sorteringsgripar, hydraulhammare och stor mängd skopor, säger han och går vidare till grävmaskinen som har tilldelats en lång arm för höjdrivning.
Totalt jobbar ett åttiotal personer med avvecklingen av kvarteret.
– Kunskapen om tekniken är viktig. Ett hus som är högt blir instabilt om du klipper på fel ställe. Du måste jobba dig ner på ett sätt som gör att du behåller stabiliteten i konstruktionen under tiden du klipper. Man klipper ner, rakar av, klipper ner, rakar av. Annars kan ett hus kollapsa, förklarar Mats Helin.
Den högsta av de två höghusen är Snusdosan, närmare 40 meter hög.
Varför väljer man att klippa ner ett 13-våningshus?
– Det är det säkraste sättet. Jag ska inte säga att det är mer osäkert om man hade valt att spränga det. Men rent kostnadseffektivt så är det här det billigaste och effektivaste sättet.
Från Folkets hus-parkeringen bredvid spelas hög musik från en a-traktor. Och turisterna går ut och in från turistinformationen.
Det är en utmaning att avveckla samtidigt som folk bor kvar i närheten.
– Vi måste ju fortsätta att ha en fungerande stad vad gäller infrastruktur och allt, för närboende och närliggande verksamheter. Det är jätteviktigt och en väldigt stor utmaning. Det kräver en hel del planering och insatser, inte minst samordning mellan alla aktörer, säger Kent Nilsson Sarri.
Vi har gått fram till Martinssons hörna som rivs just nu. LKAB:s projektchef Mari Kuokkanen, fyller i om utmaningen med elledningar som leds mellan olika byggnader.
– Allt syns inte, mycket är gömt i backen också. Med vatten, el och fjärrvärme. Vi kan inte ta stora områden ur drift, de ska vara kvar för de närboende. Där krävs mycket planering med att bland annat dra om ledningar.
Kvarteret Ortdrivaren byggdes i början av 60-talet då man ville modernisera och förnya. Byggnaderna i kvarteret har av Kirunaborna fått sina karakteristiska namn. Nu byggs ett nytt centrum upp med både nya och gamla hus. Ralph Erskines designade byggnader rivs och kvarteret ska bli en gruvstadspark. Det kommer vara möjligt för allmänheten att köpa inventarier från byggnaderna, bland annat vitvaror och fönster.
Vi står mellan tomma tomter med rester av rivningsmaterial, och mellan hus som håller på att rivas, ska rivas eller som ska flyttas.
– Hela området ska gestaltas och färdigställas. Till hösten nästa år så kommer det vara en del av gruvstadsparken, som är en buffertzon mellan gruvan och boende.
Hur ser det ut här när det är färdigt, om ett år?
– Det kommer vara ett parkområde, mycket grönt. Men det är inte helt färdigt än hur det kommer se ut, berättar Mari Kuokkanen, projektchef vid LKAB:s samhällsomvandlingsavdelning.