Minnesceremoni rörde till tårar – Thunberg på plats

Det var en känslosam och eftertänksam stämning som präglade lördagens aktion på stadshustorget i Kiruna. Unga samer från två av Kirunas samebyar arrangerade och många anslöt, samer och ickesamer. Jessika Allas och AnneLaila Blind, representerar Gabna och Laevas samebyar som arrangerade.

– Responsen som vi får tillbaka är väldigt positiv och sedan tror jag att det är viktigt att alla äldre och yngre får vara med och sörja och gråta och skratta och minnas markerna som inte längre kan användas, säger Jessika Allas, Gabna sameby.

– Vi har varit jättenervösa och det är första gången vi gör det här. Ingen av oss tyckte att det var speciellt roligt eller spännande utan det här är något som vi behöver göra för att fortsätta existera, vi har inget annat val. Vi fick ut vårt budskap och det är det som är viktigt, säger AnneLaila Blind, direkt efter aktionen.

Och ceremonin berörde många väldigt starkt. Den startade med att en akkja bars fram av bärare följda av en kortege. Akkjan placerades på renskinn och successivt fylldes den med kvistar, av både unga, barn och äldre, ackompanjerade av stillsam jojk. 

Från scenen turades unga samer om att tacka markerna, fjäll, sjöar, älvar, myrar, kobbar och stenar för att man fått leva med dem. På traditionellt samiskt vis - som man alltid gjort.

– Minnesceremonin i sig betydde mycket att få göra tillsammans med alla. För oss handlade den delen om sorg. Så klart har vi inte sörjt färdigt. De förlorade markerna kommer vi att bära med oss i väldigt många generationer framåt men det var ett fint tillfälle att få göra det tillsammans här. Varför det blev rörande är för att det här är äkta känslor för oss när vi tackar marken. Den var med oss idag och vi tror att våra förfäder också var med oss här idag, säger AnneLaila Blind.

Demonstrationen som följde riktade sig mot alla typer av markexploateringar men i huvudsak gruvverksamhet. Kiruna nya centrum är etablerad på en uråldrig traditionell flyttled. 

– Min morfar berättade i våras hur hans pappa har flyttat genom med renarna just här, i Kiruna nya centrum, 1953, och jag blev så berörd när han berättade den historien så jag började gråta då och det enda jag tänkte på när vi stod här nu var att han har flyttat här tillsammans med sin renhjord, säger Jessika Allas. 

Klimataktivisten Greta Thunberg fanns på plats tillsammans med sin aktivistgrupp, Fridays for future. 

– Vi är alla väldigt berörda. Det var många berörande tal och ungdomar som beskrev den oro som man känner och den oro som man sett och bevittnat och det förtryck som man har utstått, säger hon. 

Thunberg inledde sitt tal med "Sverige är en rasistisk kolonialmakt". Hon utvecklar vad hon menar.

– Dels på grund av varför vi är här idag. Att Sverige verkar acceptera att man offrar urfolk för att till exempel bygga gruvor och avverka gammelskog. Att man hela tiden exploaterar Sápmis urfolksmarker och att de är de som hela tiden får betala priset för det.

Går det att förändra tror du?

– Det måste det göra. Vi har inte så många alternativ. Vi som är här idag väljer att vara här för att vi tror att vi kan förändra saker. Om vi inte trodde det så hade vi inte varit här. Men för att förändra det så kräver det mycket av oss.

Lars-Ánte Kuhmunen tillhör Gabna sameby som har markerna där stora delar av Kiruna och dess verksamheter är etablerade. Med LKAB:s fyndigheter i området där Per Geijermalmen (som ska förse världen med fosfor och sällsynta jordartsmetaller), och en gruva planeras så blir läget än mer akut för samebyn menar han.

– Det är vemodigt. Tankarna går och man tänker på sina förfäder och nuet och hur det ska bli. En stor eloge till ungdomarna som har sett vad som sker och visar det, säger Kuhmunen, som också jojkade Gabnas marker i samband med minnescerermonin. 

Hur är situationen i Gabna sameby?

– Den är kritisk. Vi kommer inte igenom med renarna för det finns bara en smal korridor. 2013 var sista gången som vi kom upp med en samlad renhjord på fjället. Vi har fått transportera dem med bil runt Kiruna under senaste åren men då tappar vi renar som blir stressade och de tappar vi nedanför Kiruna. Den nya fyndigheten, Per Geijer, är "spiken i kistan" för oss och slutet på rennäringen. Svåra tider väntar för oss.