morot före piska

Gällivarefödda Thomas Fogdö behöver knappast någon närmare presentation. Vill du ändå veta mer om hans liv, kika in i faktarutan här intill. Vi kör igång intervjun direkt.
&tempmargin;Tre döttrar, Saga 16 månader och tvillingarna Irma och Maja tio månader. Ärligt, hur tufft är det hemma från ett till tio, där tio är jättetufft?
- (skratt)....ehhh...det där är ...så olika. Det finns ju historier om barn som sover jättedåligt på nätterna och våra barn sover bra. Det underlättar så klart enormt. Så jag får säga en sexa, eller en sjua. Att få tvillingar är ju aldrig lätt, och jag reser mycket i jobbet, även om jag dragit ner på det.
- Men det går ju nästan inte att vara själv med tre så små barn, så min mamma har varit fantastiskt på att ställa upp och hjälpa oss. Hon flyttade ner från Gällivare för cirka tio år sedan. Det är ju som med allt annat här i livet, man kommer in i situationen när man får barn.
Han skrattar till.
- När vi fick Saga var det mer som" jaha, och vad är fram och bak? Hur byter man en blöja".
Äldsta dottern Saga är adopterad och kom till Thomas Fogdö och hans fru endast sju timmar gammal. Det var en inhemsk adoption, något som är mycket ovanligt. De hade fått förfrågan om de ville ta emot henne, bara tio dagar innan själva förlossningen. Sex månader senare väntade frun tvillingar. En total livsomställning.
- Att få barn går inte att jämföra med något annat jag upplevt. Det går bara inte. Barnen är det bästa vi har.
&tempmargin;Var det en kris att först ha svårt att få barn biologiska och sedan ställa in sig på att det förmodligen aldrig skulle bli så heller?
- Ja, absolut. Det var tankar som kom efter jag bröt ryggen, även om jag var ung. Hur skulle det fungera med barn? Skulle jag kunna bli pappa? Jag fick snabbt förklarat för mig att förutsättningarna var precis som andras.
- Men sen när jag och Anna ville ha barn och det inte var enkelt, så ja...det var jobbigt. En livskris.
&tempmargin;Då får du ändå vara någon form av proffs på livskriser. Att bryta ryggen måste ju vara tämligen katastrofartat till en början. Nu får du dela ut expertråd, hur kravlar man sig ur livssvackor.
- Jag har haft stöd från min familj, från vänner runt när det har varit tufft i livet. Man får göra upp med att det är som det är. Det är klart att man måste få sörja och vara arg. Men sen har man ansvar att ta tag i situationen, även om människors förutsättningar för att göra det ser helt olika ut. Så är det ju. När det gäller barnlösheten så insåg jag att jag ville ha barn. Men om det nu inte skulle bli så, så skulle jag skapa mig ett bra liv i alla fall. Det fick inte bli avgörande. Men sen fick vi ju Saga.
&tempmargin;Sen blev det två babyar till på stört. Hur är det att vara funktionshindrad förälder och sitta i rullstol? Det borde ju vara lite mer komplicerat föreställer man sig?
- Ja, det kan man ju inte komma ifrån. Allt jag gör tar ju lite längre tid, som att klä på mig, duscha. Och jag är en sådan person som vill klara allt själv, som att byta däck, även om det är mer omständigt. Men nu får man väl tänka om där, man kan inte göra allt. Tiden finns helt enkelt inte längre.
- Men annars var spädbarnstiden med Saga ändå lättare än jag trodde som funktionshindrad. Då brottades jag mer med sådana frågor som alla nybörjarföräldrar: "vad är rätt grepp för en baby"? (skratt).
- Anna ammade ju inte Saga heller, av naturliga skäl och då kunde vi dela på matningen. Det är ju så mysigt. Tvillingarna har också fått flaska, för oss kändes det naturligt och då kan jag ta en större del av ansvaret. Sen är ju förmodligen amning det bästa för barnet, men jag är så pass gammal så jag kan ta beslut om vad som är bäst för oss. Det ska fungera bra.
&tempmargin;Du har sagt att människan är född för att prestera, då blir man ju onekligen lite nyfiken på att höra på hur du ser på dina barn och dess framtida förehavanden. Måste de prestera när de växer upp?
- Det där är naturligtvis svårt. Allt vi gör som människor är en presentation. Nu är barnen så små, men att börja krypa är ju en prestation i sig. Vi är födda för att utvecklas och utmana oss själva, det ser vi ju tydligt på små barn. Samtidigt ser vi i samhället att vi värderas utifrån vad vi gör och det kan tyvärr få oss att må dåligt. Man får inte glömma bort att se en människa för vad den ÄR. Det är inte bara prestationer som ska uppmuntras, utan människan.
&tempmargin;Vi snackar lite barnuppfostran, vad tror du på, piska eller morot?
- Morot. Piska fungerar bara kortvarigt. Min morot i skidkarriären var drömmen att bli bäst, det var det som drev mig.
&tempmargin;Och vad säger du om skamvrår, time-outstolar, så kallade nannymetoder som kom starkt för några år sedan?
- Nej. Jag tror inte på det. För mig känns skamvrår som ett straff och vad lär man sig av det? Lär man sig vad som är rätt och fel? För mig är det uteslutet att göra något sådant.
&tempmargin;Så, är det dialog som ska gälla i Fogdöhemmet?
- Absolut. Det är självklart för mig. Jag vill att barnen ska våga utmana mig och Anna, det är naturligt och det vill jag inte ta bort. Men det ska naturligtvis finnas gränser och föräldrar ska inte utmanas i alla lägen.

morot före piska

Barn är födda för att utvecklas - och göra motstånd mot sina föräldrar. Morot i stället för piska är Thomas Fogdös familjefilosofi.