Det var under sensommaren Agnethas man sedan tretton år tillbaka berättade att han ville skiljas. Familjen hade precis flyttat ner till Stockholm från Luleå, Agnetha hade sagt upp sig från sitt jobb och skulle starta upp på en ny kula i huvudstaden. Makens besked kom som en fullständig överraskning för Agnetha. Hon beskriver beskedet om separationen som ett trauma.
Agnetha gick under några timmar från att vara lyckligt gift, som hon trodde i alla fall, till att bli ofrivilligt singel i en storstad där hon inte kände någon.
Vreden mot mannen var enorm och hon kände sig lurad, sviken och förd bakom ljuset.
Den ofrivilliga livsomställningen slussade Agnetha in i en depression och hon fick under en period läkarvård. Under vintern flyttade Agnetha tillbaka till Luleå och hon var sargad. Det är så hon beskiver det själv. Agnethas vänner erbjöd henne hjälp, och hon tackade ja till de utsträckta händerna utan någon tillstymmelse till dåligt samvete. Agnetha behövde allt stöd för att ordna upp sin tillvaro igen. Och hon behövde bekräftelse på att hon fortfarande var värd något. Uppskattning fick hon på krogen. Agnetha skrattar åt hennes intensiva uteliv efter årsskiftet, men via ett aktivt krogliv fick hon uppskattning och det hjälpte henne lite grann i processen att plåstra om såren.
Efter skilsmässan hade Agnetha gått ner tjugo kilo i vikt på grund av tappad matlust, och trots att bantningskuren i sig inte var trevlig, så trivdes hon med sin nya smidigare kropp. Det blev lättare att gilla sitt utseende. Hon började också köpa nya kläder, gjorde hårförlängning och fick ett nytt intresse för att vårda sitt yttre.
Men den viktigaste förändringen i hennes nya liv var inte utseendeförändringen, utan den inre resan. Agnetha fick lära sig att hon klarar sig själv, att hon kan vandra genom livskriser ensam. Agnetha tvingades att utvecklas som människa, fick tid att reflektera över sitt liv och sina egna behov.
- Jag kan leva ensam. Jag blev starkare efter separationen, säger hon idag.
- Det har inte varit en rolig resa, men jag gråter inte längre. Istället är jag tacksam. Idag kan jag faktiskt tacka min ex-man för att jag fick ett nytt liv.
Och tillägger hon. Hon är nykär. En dans på krogen blev mer än så. Nu känner de sig för hur relationen ska utvecklas.
- Jag trodde jag skulle vara bränd på kärleken och aldrig våga lite på en man igen. Men så är det inte alls. Jag har inte blivit bitter. Nu vet jag att om någon lämnar mig igen, så kommer jag klara det. Jag är inte rädd.
Agnetha säger att ifall relationen fördjupas, så har hon lärt sig en hel del från sitt tidigare äktenskap. Hon har en del i bagaget att ta med sig.
- Jag fick tretton bra år med min ex-man. Men tyvärr vårdade vi inte det liv vi hade. Det var så mycket jobb med barnen och jag tog inte hand om mig själv ordenligt. Det kommer jag inte göra om igen.