Samisk kvinnostyrka i stadshuset

Invigningen av konstutställningen "Interruptions" drog mycket folk som i en labyrint i hjärtat av Kiruna stadshus kunde skåda elva verk på elva samiska kvinnor. Fotograferna Nina Gorfer och Sarah Cooper, som tidigare haft väldigt liten kännedom om samer, har det senaste året djupdykt i den samiska kulturen. Det var när Konstmuseet i Norr bjöd in till projekt som fotograferna, som är verksamma i Göteborg och Berlin, bestämde sig för att anmäla sitt intresse. Att projektet skulle handla om just samiska kvinnor har de själva valt.

– Vi jobbar väldigt mycket med kulturhistoriska arv, och när vi började samarbeta med konstmuseet så blev vi med en gång väldigt nyfikna på den samiska kulturen, förklarar Nina Gorfer.

Eftersom projektet var begränsat valde duon att fokusera på samiska kvinnor, ett val som de sedan fått bekräftat av sina intervjupersoner.

– Vi har märkt av ett behov när vi pratat med kvinnorna, att lyfta fram samiska kvinnor. Många bekräftade att det var något som saknats, och det är även gemensamt för de minoritetsgrupper vi arbetat med förut också, säger Nina Gorfer.

Flera av de fotograferade kvinnorna fanns på plats under vernissagen. Framför porträttet som föreställer henne själv berättar Katarina Kielatis från Porjus om hur hon blev gestaltad. På fotografiet håller hon upp sin hand som gör synligt ordet "fábmo" som står skrivet i handflatan.

– Fábmo är det lulesamiska ordet för kraft, och det är just kvinnokraften jag lever för. Den här utställningen i sig ger mycket power, och det är väldigt häftigt att det bara är kvinnor som genomfört det här projektet, säger hon.

Titeln interruptions syftar till den samiska kulturens utveckling som flera gånger påverkats av förtryck.

– På svenska kanske jag inte vill säga avbrott, då är det slut och det är det inte. Utan det är friktioner. Den samiska kulturen har hela tiden fått små avbrott som leder till nya identiteter och ny utveckling inom kulturen. Man kan inte gå tillbaka till kulturen som den var förut, förklarar Nina Gorfer.

Detta syns i bilderna som påminner om renässansmålningar där bilder tryckts upp, och sedan fått ett nytt utseende genom att ha knycklats ihop, blivit hopsydda, eller blivit klippta och klistrade.

– Det är flera fysiska lager som sedan satts ihop och fotats av igen, och det är en tolkning av det hela, säger Gorfer.

Under invigningen lyfte invigningstalaren Anja Taube, myndighetschef för sametinget, det känsliga med att fotografera samer som för många för tankarna till de rasbiologiska fotografierna.

– Vi har absolut varit medvetna om problematiken i hur samer avbildats förut, och fotograferna som tidigare hållit på med liknande projekt är också vana vid att hantera det. Det här är ett konstprojekt, där det är individerna som lyft fram, inte samer som grupp, förklarar projektledaren Maria Ragnestam.

Nu finns utställningen på plats till 30 september och visas nästa gång i länet under Jokkmokks marknad i februari nästa år. Därefter ska den vidare till Fotografiska i Stockholm. Men Maria Ragnestams förhoppning är att samernas plats i centrum ska finnas kvar.

– Valet av att ha den här utställningen här i stadshuset är inte en slump. Politiker och tjänstemän, alla de som jobbar med de här frågorna, kommer möta de här kvinnorna varje dag, säger hon.