Innan mobilen for ner i hålet.
Vi börjar från början, nära strandkanten vid Paittasjärvi, som rinner ut i Kalixälven ungefär en mil från Nikkaluokta. Mikael Krekula är ute i det fria med familjen.
– Vi hade köpt ett ekolod som man sätter ner i pimpelhålet och skulle testa det. Man sätter upp en mobiltelefon på ett litet stativ så kan man se när man pimplar och om det kommer fisk och så. Det var själva planen med den resan, berättar han.
När Mikael Krekula skulle ta upp mobiltelefonen och sätta den i fickan föll den ner i pimpelhålet.
– Plopp sa det och så försvann den. Med alla bilder och kreditkort och allt man nu har tillsammans med telefonen. Så jag trodde den var förlorad men eftersom man har lite vilja tänkte jag att jag måste titta om jag kan hitta igen den. Så jag borrade väl en åtta-tio hål runt hålet där jag tappade den, säger han.
Mikael Krekula har fått korn på mobilen tre meter ner på sjöbotten.
Han och familjen är vana pimplare. Utrustade med flytoveraller pimplade de nära land på isen som var 5-7 centimeter tjock.
– Så jag fick vara lite försiktig. Till slut såg jag den. Men då låg den utanför isen, alldeles vid iskanten. Jag såg det svarta fodralet och kreditkorten som glimmade i solskenet. Ekolodet visade då tre meter djupt och plus två grader. Och jag tänkte: Hur ska man få upp den?
Nu börjar själva kampen.
– Vi provade med pimpelspöet att kroka den på olika sätt men det var ju nästan hopplöst. Vi utvecklade tekniken mer och mer under resans gång. Vi tog björkslanor och så tog vi en liten påse som vi satte fast.
Far och son med flytoveraller och tre meter långa "sushipinnar".
Tanken var att fösa in mobilen i påsen med björkslanorna men det visade sig vara lättare tänkt än gjort.
– Jag var så nära flera gånger. Men precis när jag skulle få in den så gick det inte. Det var ungefär som att äta sushi med pinnar, tre meter långa pinnar och försöka få in mobilen i påsen med pinnarna. Så där höll vi på i fem timmar, min son hjälpte mig. Ett tag tänkte jag att man kanske borde dyka ner efter den. Man har ju sett de på tv som kallbadar men som tur var så blev det inte så utan min sambo kläckte idén att vi har ju en håv i båthuset, drygt en mil bort.
Håven blev lösningen och Mikael Krekula fick upp sin telefon med alla kort.
– När jag öppnade upp den så lyste den och visade att jag hade några obesvarade samtal.
Blev du förvånad?
– Oerhört förvånad, jag trodde inte alls att den skulle fungera. Jag tänkte att det kanske var tillfälligt och att man skulle lägga den i ris eller i ugnen. Men jag lät den bara vara i stugan och testade dagen efter, den funkade perfekt och gör det fortfarande.
Mobiltelefonen som låg fem timmar i iskallt vatten.
Även biljetten till författarsamtalet på biblioteket för nästkommande dag gick att använda efter fem timmar i vattnet.
– Det var författarbesök med Sverker Sörlin. Det passade verkligen bra, han pratar ju om snö och tunna isar. Så den biljetten behåller jag som minne.
Föreläsningsbiljetten klarade sig också.
Det som var en ganska besvärlig dag är nu ett roligt minne.
– Det är en rolig grej. Nu så här efteråt kan jag tycka det. Jag höll på i fem timmar. Min familj tyckte att jag vara ganska envis och tyckte att det var en omöjlig uppgift. Men jag sa att det omöjliga tar bara lite längre tid, säger Mikael Krekula.
Mikael Krekula fick ett roligt minne och slapp köpa ny telefon tack vare sin envishet och pimpelvana.