Det är december 1971 och temperaturen kryper ner under 40-sträcket. Olle Stenberg och hans två kamrater har legat och fiskat på Råstojaure i en dryg vecka. De tankar skotrarna för att åka tillbaka hem igen. Tratten är borta så Olle skär till en egen av en plastflaska. Men den är något konstigt med den sista bensindunken. Vätskan är tjock som filmjölk.
– Jag försöker få upp den ur tanken fort som fan, säger han.
Det är avfettningsmedel som de fått med sig av misstag. Men som tur är har Olle glömt att skruva lös korken på plastflaskan. Ingen skada gjord.
25 liter kort ger de sig ändå av. De kör fast i vatten, hittar inget spår och får övernatta på en mindre sjö. Nu har ena skotern fått soppatorsk.
Morgonen därpå får alla tre dela på en skoter ner till byn Salmi. Turen har återvänt. De får låna ett fat med bensin av en stugägare och sätter fart mot Kurravaara. Men redan efter en mil får de tanka igen. Förgasaren har frusit och bensinen rinner rakt igenom motorn. De kommer inte ens fyra mil på 60 liter bensin. Den sista biten får de ta sig fram för egen maskin. En tuff resa kan man tycka, men Olle Stenberg ångrar ingenting.
– Varför klättrar man upp på berget Everest? Man vet ju att det är ett rent helvete. Men det är väl det som är äventyret, säger han.
Däremot har han lärt sig hur viktigt det är att förbereda sig inför en skotertur. Olle Stenberg har kört skoter sedan han var 15 år och var med och startade Vinterstadens skoter- och fritidsförening i Kiruna. Det har hunnit bli över 60 egna skotrar under de dryga 50 åren som han pendlat mellan Kurravaara och olika fiskesjöar.
Det här har han alltid med sig i packningen: mobiltelefon, spade, skidor och en termos med varmt vatten.
– Fastnar man i skogen kommer man lös, för spade har man alltid med sig. Men fastnar du i vatten då kan du ha ett rent elände. Ska man över en sjö som det inte är skoterspår på, då ska man hålla lite fart, säger Olle.
För det är också viktigt att vara försiktig om man inte känner till terrängen.
– Att åka i riktigt flatljus är bland det värsta du kan råka ut för. För du vet inte om det går upp eller ner. Det har hänt att man kört och kört och till sist inser man att du har fastnat. När vinden ligger på tror du att det är fartvind.
– Men om det verkligen går fel, börja inte stressa för då kan du inte tänka rationellt. Jag brukar säga, tiden är din bästa vän.