Vägen som öppnade fjällvärlden

Torsdagen den 27 september 1984 var en ovanligt fin höstdag då solen höll sig framme och inga inga hårda vindar svepte över det steniga landskapet.
Sveriges kung Carl-Gustaf och Norges kung Olav var på plats i Riksgränsen där den nya 16 mil långa mellanriksvägen skulle invigas. De båda kungarna skakade hand med sina handskbeklädda händer och ristade därefter in sina namn i en minnessten.
Noten dyrare
Årtionden av hård strid mellan olika intressen var över och friluftsintresserade, shoppingturister och godstransportörer kunde ta vägen i bruk. Kiruna var inte längre staden vid vägs ände.
Bygget beräknades kosta 305 miljoner kronor, men notan stannade först vid 364 miljoner. Även om kostnaden överstiger en bra bit över en miljard kronor i dagens penningvärde är det många som tycker att vägen var värd varenda extra krona.
- Den är ovärderlig för alla vi som tycker om att komma ut till fjälls. Och vi är många. Egentligen är vägen för dåligt byggd för att hålla för så hård trafik som det har blivit, säger Kurt Edin, ordförande i Kiruna Jakt- och fiskevårdsförening.
Vi inte ens försökt räkna på de rent kommersiella värden som vägen har medfört under ett kvarts sekel. Fråga bara dem som driver Ica Lapporten i Abisko eller Bodens camping så förstår ni att det handlar om stora pengar.
Namntävling i NSD
Vägen fick namnet Nordkalottvägen efter en tävling i NSD, men i dagligt tal kom den att kort och gott kallas för Norgevägen. Berättelsen om vägens tillkomst är också lika gammal som en uttjatad Norgehistoria.
Diskussionerna började redan på 1910-talet och länge var tanken att vägförbindelsen mellan Kiruna och norska kusten skulle gå norr om Torne träsk.
På så vis skulle den ansluta till Talmavägen och förbinda byarna Kattuvuoma och Salmi med omvärlden.
- Men det var en väldig tur att man inte gjorde det, då hade man förstört stora naturvärden. Stranden på den norra sidan är visserligen lättare att bebygga, men den är också väldigt fin med sydsluttningar och vacker skogsterräng, säger Agge Theander som har skrivit kapitlet om kommunikationer i Kirunas 100-årsbok.
Palme åkte helikopter
På 1960-talet tog frågan fart då Kirunas ko mmunpolitiker bjöd upp dåvarande kommunikationsministern Olof Palme för att åka helikopter över området.
Bland de stora förkämparna kan kommunalrådet Wigert Karlsson (S), stadsombudsmannen Folke Granström, landshövdingen Ragnar Lassinanti och företagaren Arne Söderberg nämnas.
Den 16 april 1970 kom Olof Palme tillbaka till Kiruna, den här gången i egenskap av statsminister, och lovade att vägen skulle byggas. Det var kort efter gruvstrejken och regeringen kände kanske att man behövde bättra på relationerna.
Nu tog de offentliga debatterna vid och där kunde man skönja tre tydliga motståndare: försvarsmakten, samebyarna och naturvännerna.
Ölburkar i drivor?
- Det var framför allt naturskyddsföreningarna söderöver som varnade för att det skulle bli drivor av ölburkar längs vägkanterna. Kirunaborna blev irriterade och det kunde bli en ganska infekterad stämning i Hjalmar Lundbohmssskolans aula, minns Agge Theander.
Förre riksdagsmannen Bruno Poromaa (S) minns också kampen.
- Många trodde att kostnaderna skulle bli för höga och det var meningslöst att försöka. Men det gick till sist och det var många faktorer som spelade in. En var att det blev lågkonjunktur och ont om andra jobb.
Ingen invasion
Bygget kom i gång först 1978 sedan den borgerliga regeringen tillträtt. Ragnar Lassinanti förrättade delinvigningar i bland annat Torne träsk och Björkliden och snart är vi är framme vid den soliga septembertorsdagen 1984 och den kungliga handskbeklädda handskakningen.
Med facit i hand kan vi konstatera att vägen inte ledde till en våldsam naturförstörelse, en rysk invasion eller slutet för renskötseln.
Lars-Eric Kuhmunen, ordförande i Gabna sameby, är dock fortfarande kluven.
Många påkörningar
- Vi använder själva vägen i renskötseln, men i andra vågskålen ligger de många renpåkörningarna. Vägen skär rakt i genom renarnas vandringsmönster och framför allt de tunga transporterna stannar inte för renarna, säger Kuhmunen..

Vägen som öppnade fjällvärlden

Den bäddade för den norska turistströmmen och öppnade fjällvärlden för Kirunaborna.I söndags firade Nordkalottvägen 25-årsjubileum. Utan vägen skulle turismen, handeln och friluftslivet se helt annorlunda ut i Norrbotten.