Jag höll på med ett byggprojekt förra sommaren, det var varmt ute och jag hade nog inte tillräckligt bra utrustning. Jag fick ett litet sår och blev dålig och så lät jag det gå för länge. Så småningom fick jag blodförgiftning och blev inlagd på sjukhuset i oktober och låg inne flera månader, från 22 juli till 16 oktober. Det var ren flax att jag klarade mig.
Men jag fick också en stroke och tvingades amputera båda mina fötter. Jag tränar varje dag på balansen och att få proteserna att fungera. Det är hela tiden anpassningar. Jag blir lättare trött och då måste jag använda rullstol. Men sjukvården är förvånad över att jag är igång så mycket, jag har börjat cykla igen och tränar på gym. Jag har små barn och de håller mig igång.
Jag har aldrig orkat läsa vanliga böcker, jag har alltid läst mycket fakta eftersom jag är egenföretagare och det måste vara någon nytta med det jag läser. Jag har alltid haft koll på allt och en känsla för hur allt ska göras. Men nu har jag lässvårigheter och jobbar med logopeder, men det går framåt. Allt tar längre tid nu och man måste anpassa livet. Hade jag varit själv hade jag klarat av det såklart men det är oerhört skönt att ha familjen och mina vänner. Jag har också haft sådan otrolig hjälp av kommunen. Tidigare har jag hjälpt andra, nu är det jag som behöver hjälp. Men jag kommer igen. Det är ett krångligt liv mot för vad det varit men man har ju driv i sig. Livet har förändrats men jag tror inte att jag förändrats så mycket.